plus forty four

melodifestivalsbidragen har tydligen kommit upp på spotify, så nu sitter vi här och lyssnar igenom. ganska överens om att det är lika bra att skicka saade och se vad som händer, inget annat vi svenskar försöker med verkar ju funka. so go lamkött go!!

ni vet känslan när man ser någonting för första gången, och man bara vet att det är rätt? när man vet att man kommer tycka om någonting så jäkla mycket? så kände jag när vi kom ut från tågstationen i brighton idag. TROTS att det regnade, och var fem grader kallt. dessutom bestämde jag att jag inom en ganska snar framtid, typ nästa sommar eller så, ska åka tillbaka till england och se allt det där jag inte kommer hinna se den här gången. london tog inte mitt hjärta med storm men jag tror att resten av landet har potentialen att göra det.

och brudarna. vilka fina sådana! om jag fick välja mellan dom och en miljon skulle jag inte välja pengarna osv. 

idag är det Dagen efter. det är dagen då man dricker kopiösa mängder mjölk, äter hejdlöst många kalorier utan att bry sig och kollar igenom alla bilder från gårdagen (skrattar, får ångest osv). igår hann jag både blogga och byta profilbild, NICE, men så var det ju också en efterfest som hette duga. när jag kom ner i köket imorses stod den där, the Bucket, och liksom log mot mig i all sin välmening (om man nu kan skriva så) (och om en bucket nu kan le)

hej blggen. nu ska jag sova osv. det ärskönt, OSV. jag mår bra, känner mig pepp på tacokväll och brighton. ett attt vara full i london är fint. such a fylleinläögg. hopaaas ny ör nyktra.

hur smart är inte detta på en skala? man går in, fyller i på kartan vart man har sprungit och sen räknar den ut den exakta längden på rundan. idag har jag sprungit 7,39 kilometer (not bad!) på 70 minuter (sådär bra) vilket ger mig ett tidssnitt på drygt 9,5 minut per kilometer (helt värdelöst). jag kom hela vägen till dulwich och oooh vilket område, om jag ska bo i london i framtiden så är det tamejfasiken där jag ska bo! där eller mayfair/ovanför harrods/richmond/battersea reach.

02:48 Drar och borstar tänderna osv

biljetten är bokad nu. den 17:e april åker jag hem. det kommer nog att vara en av de bästa, men samtidigt en av de jobbigaste dagarna i mitt liv. det kommer bli så fruktansvärt svårt att säga hejdå till familjen, till england, och till allt som jag aldrig mera kommer att få tillbaka. å andra sidan kommer jag vara fruktansvärt lycklig, för jag kommer hem till så mycket fint, typ till viktor. till familjen. till att få fira påsk, till en lägenhet som ska inredas. till vänner jag saknar sådär jobbigt mycket (och deras trygghet). det är 52 dagar kvar och att säga att jag längtar är en underdrift.

men innan dess har jag dock en hel del att se fram emot! om bara en vecka ska jag till linköping över helgen, och den 18:e mars drar jag och marie till dublin. jag är crazy pepp! st patricks och hela köret liksom! helgen därpå är mamma i london och torsdagen efter det anländer viktor till london. det blir fint det.

vi satt under det där jäkla täcket (vilket också är världens underbaraste, mest fluffiga täcke, men det hör inte hit) i säkert 30 minuter. "hide, hide!" tjöt harrison och jag höll ut, jag var patient så att säga, ända tills temperaturen måste ha nått sisådär 35 grader och jag gav upp.

först så blir jag arg. sen så blir jag ledsen, och så fruktansvärt sårad, och det är som om hela magen drar ihop sig och jag blir liten och menlös och fjäderlätt. jag förstår inte vad jag gör för fel, och jag vill veta vad jag gör för fel, för jag vill inte ha det såhär. jag vill åka härifrån. jag ska boka en biljett ikväll och önska att 7½ vecka snart vore över, för jag passar tydligen inte in här.

gjorde pannkakor till lunch. värdpappan undrade om han kunde få en, och visst sa jag, ät den med sylt bara för jag hade inget socker i smeten. nä sa han då, jag ska ha korv i, korv och majonäs. jag avled lite och visste inte vem jag tyckte mest synd om, honom eller pannkakan.

idag gick jag och harrison till parken för första gången på ganska länge (någon vecka eller så).
jag hittade vår osv. 

på KFC.

jag är så himla efter ibland. jag visste inte att oskar linnros har varit tillsammans med veronica maggio, producerat hennes musik OCH att "från och med du" handlar om deras uppbrott. tur att man har kompisar som stina, för med henne lär man sig alltid något nytt. idag lärde jag mig hur man gör fet text när man kommenterar. får snart ta och göra en ny kategori här på bloggen. namnförslag? typ stina tipsar?

http://www.youtube.com/watch?v=_7o_3mQ_dEo

om fotboll alltid vore såhär roligt så skulle jag vara waay more insatt, det lovar jag.

idag så fick jag i princip klartecken
och jag ska fråga ikväll, jag ska fråga snällt
om jag får boka biljetten.

kära barn. ladda inte ner.  jag avråder er inte på grund av att det är olagligt, utan för att det FUCKAR UPP ERAN DATOR!!! jag har aldrig tidigare vågat skaffa, ens prata om, något som innehåller ord såsom "torrent" och "seeds", men igår blev jag så fruktansvärt desperat att skaffa roller coaster tycoon så att jag sket i alla mina hämningar. detta infall resulterade i att min dator spenderade resten av kvällen på intensivvården (also known as fjärrhjälp) och det riktigt skar i hjärtesträngarna när jag framför mig tvingades se saker jag aldrig skulle ha behövt se (typ när det grejades i registernycklarna, det kändes som om någon var och petade i hjärnstammen på min fyrkantiga, tolv tum stora älskling. jag satt som på NÅLAR (och feckin roller coaster fungerade ju ändå inte))

kommer inte riktigt i träningskläderna och ner till crosstrainern.
men nu får det vara nog med lathet!
GET YOUR ASS UP
men nää....

jag vill resa. jag gjorde en skiss förut över hur mycket pengar jag skulle kunna lyckas spara ihop innan jag åker hem och det var en bra summa. en oväntat hög sådan. jag känner mig nöjd och hoppfull.

lejon bör stanna på savannen osv

och det är NICE ju! köper man gris på säck (tusenlappen för coldplay, häj va) så kommer man förr eller senare hitta ett vitt lejon däri (vilket according to google är det dyraste djur man kan köpa, cirkus 1,4 mille styck)

jag har haft en fin helg! och fina helger calls for loooads and loads of sleep. ska FÖRSÖKA uppdatera imorgon osv osv, men nu måste jag verkligen sova. en liten fågel viskade också i mitt öra att det imorgon blir bandsläpp för where the action is, och jag skulle ju verkligen bah döda för the temper trap!!!11!1!! (eller nä, det skulle jag inte, men jag lyssnar på deras sweet disposition nu och den är ju så himla bra)

HEJ OCH HÅ VAD KREATIV JAG VAR EN GÅNG I TIDEN.
kollar igenom min gamla blogg och alla bilder och jag vill bara f-f-f-f-f-ffffffota!!!!!

men nä, nu ska jag sova.
först vill jag bara bjuda på den här, som jag hittade bak i arkivet.

åh systeryster
hela sommaren ska vi vara nigel barker&tyra banks.

sitter här och äter muffin med äggröra, ihopslängd på två minuter med mycket kärlek och salt. väntar på att viktor ska komma in och säga hej på msn, och sen ska jag dra till stina för att måla tavlor (fast främst hänga med fint folk och förfesta och sådär)

betyg på lunchen: 3 fish&chips av 5 möjliga

helt perfekt mogen mango, en massa blåbär, lite top model.
att säga att torsdagar är bästa dagen i veckan är väl kanske att ta i, de är ju trots allt bara torsdagar, men de är i alla fall ett säkert kort, that's for sure!

HEJ ALLA SNYGGINGAR
klockan är typ tolv denna torsdagsnatt och jag har precis crosstrainat i 40 minuter. när man tränar producerar kroppen endorfiner så nu är jag så glad att inte ens det faktum att jag ser ut såhär (se bild nedan) kan få mig på dåligt humör (alternativt att jag har självdistans till tusen)

next up:
dusch
blåbär & färsk mango



p.s. för att inte göra någon upprörd vill jag meddela att jag INNAN detta hurtighetsryck spenderade kvällen med att äta chips och brownies hos marie d.s.

p.s.2 den bruden har dåligt inflytande över mig hehe d.s.2

ÅSÅ VILL JAG HÄLSA TILL VIKTOR!!

HAHA MA GAAAAD. går in på kissies blogg (läser den, ja) och sen rahlenfeldts (läser inte, men jag var bara tvungen att kolla om han verkligen var så ful som han såg ut på bilderna) och VEM ser jag där om inte isch-martin?!?!

ibland kan det vara svårt att veta hur domarna på masterchef/sveriges mästerkock tänker. det bästa sättet att ta reda på detta är att tolka deras ansiktsuttryck, men detta kan vara klurigt, speciellt för ett otränat öga. jag tänkte därför ge er en liten lathund, så att ni enkelt kan förutspå deltagarnas öden!



Betyder: "Hmm, det där ser intressant ut. In a good sort of way"
Innebär: Deltagaren går vidare, och rosas för sin teknik och uppfinningsrikedom.



Betyder: "Hmm, det där ser intressant ut. In a bad sort of way"
Innebär: Deltagaren går inte vidare, men får credd för sitt mod. 



Betyder: "Herregud, vad gör människan här?"
Innebär: Det lagas tråkig, slarvig mat, och hon/han skickas hem utan omsvep.



Betyder: "Mhmmm vad gott! Framträdande men ändå fint samspelande smaker!"
Innebär: Deltagaren klarar livhanken!




Betyder: "I'm soooo getting laid tonight!!"
Innebär: Att vara domare på masterchef går alltid hem.

onsdagar alltså! det nya svarta! en ny säsong av den brittiska upplagan har precis startat på bbc och på tv4play får jag vältra mig i per moberg, som jag TYP har börjat gilla, samt hans snubbkompani. det är kanske onödigt att påpeka men som ni förstår så är jag väärldens sucker för den här typen av program, alltså matlagning (alternativt modeller) möter dokusåpa, men det finns liksom ingen bättre kombination! alla andra sorters serier kan ta sig hähähä!

drömde att jag och familjen tog en spontantripp till aqaba, jordanien.
vi vandrade utmed stranden och jag var väldigt lycklig,
typ lika lycklig som sist gång jag var där.
det var en sån där dröm man inte vill vakna upp ur.

jag SKA hem den 17:e.
det är, som min pappa skulle säga, inte förhandlingsbart.

jag har världens svacka just nu (humörsvacka, energisvacka, kreativitetssvacka, träningssvacka, motivationsvacka, bloggsvacka, you name it) men livet känns liite bättre än vad det gjorde igår, så det går väl ändå åt rätt håll.

I'll be back when I'm sorted, typ!

HEJ

ibland frågar jag mig själv vad det allra värsta med att bo i england är. svaret brukar vara ganska varierande, lite beroende på humör och feeling. ibland är det absolut hemskaste att engelsmännen inte har någon lakrits, ibland är det att man är så lågt ifrån människor man älskar. det kan vara banala ting, men också ganska jobbiga saker. en sak som jag i helgen insåg att jag lider ganska mycket av är känslan av att aldrig riktigt känna sig hemma. london är väl teoretiskt sett mitt hem just nu, men på ett flyktigt och tillfälligt sådant, och i sverige har jag svårt att känna mig trygg. så fort jag är i sverige nu för tiden vet jag att det bara är temporärt, att jag snart ska därifrån, och så fort jag nuddar svensk mark börjar den fruktade nedräkningen. "nu är det bara 2 dagar kvar tills jag måste åka tillbaka". "nu är det bara en". jag vill kunna slappna av, inte räkna dagar. just nu räknar jag dagar jämt, och det är jobbigt. det tar energi. men jag räknar och räknar lik förbannat, räknar dagarna tills jag får se viktor igen. tills marie åker hem. tills mamma kanske kommer, och tills jag får flytta hem igen (men jag vet inte ens när det blir).

sen när jag väl flyttar hem till sverige för gott så är allting förändrat. mitt rum finns inte kvar, det har alva fått. jag kommer att bo i det rum som numera servar som gästrum, och hur känner man sig egentligen hemma i ett sånt? till råga på allt är även det tillfälligt, eftersom jag till hösten ska flytta igen, och då måste jag adressändra. i hela mitt liv (i alla fall den del som jag minns någorlunda tydligt) så har jag bott i härstorp men även det ska förändras, även det ska bytas ut och inte nog med att jag inte längre kommer bo på riktigt i det där huset som jag älskar, jag kommer inte ens vara skriven där. att adressändra kommer att bli det sista, avgörande steget på min väg bort från livet som jag en gång kände det, och det, kära vänner, det kommer bli hjärtslitande.

egentligens så finns det bara en bra grej med allt det här. eller nä, fel av mig, det finns säkert fler, men jag är å andra sidan alldeles för ledsen för att se dem. just nu kan jag bara se en enda bra sak med den här soppan och det är att när jag väl adressändrar, och när jag väl flyttar hem för gott, så kommer det att finnas ytterligare en variabel med i denna ekvationen. det kommer nämligen att finnas en lägenhet i linköping, en alldeles underbar etta som jag fick skåda nu i helgen, till mitt och viktors förfogande. vi har tackat ja till den nu och den första april så blir den vår. jag ska bli sambo och förhoppningsvis så innebär inte detta bara att jag kommer få vakna upp varje morgon bredvid honom som jag älskar (istället för hundratals mil därifrån), det kommer förhoppningsvis även innebära att jag för första gången på väldigt länge återigen har något som jag kan kalla för mitt hem. jag blev kär i lägenheten i samma ögonblick som jag såg den och jag tror att den har potential att bli en väldigt efterlängtad fixpunkt i mitt liv, en plats där det inte finns några dagar att räkna ner och inga farväl att frukta.

onsdagkväll. står vid biljettautomaten på Penge West och ska toppa upp mitt oyster (translation för icke-londoners; ska fylla på mitt buss/tunnelbanekort). jag väljer att toppa upp med 10 pund, och matar in en tjugopundssedel i automaten. so far so good, för den accepterar snällt mina pengar, och sen måste jag bara blippa kortet en gång till för att pengarna ska laddas på. numera rätt van vid detta (annat var det i början, då höll jag på att glömma detta avgörande steg både en och två gånger) så gör jag det jag ska, men upptäcker till min irritation att detta inte fungerar. "det är något fel på ditt oystercard" deklarerar maskinen, och för en stund tror jag att jag precis kastat tio pund i sjön. helvete då, svär jag för mig själv, men maskinen betalar efter ett litet tag tillbaka pengarna. förvånad över att mitt kort inte funkar, vilket aldrig hänt mig förut, så bestämmer jag mig för att försöka en gång till. jag tänker då fan inte ge mig, liksom! 

denna gång väljer jag att fylla på med två pund istället. jag gör om hela proccessen, och upptäcker att jaha ja, nu funkar det minsann. då är det väl bara att fylla på med åtta pund till tänker jag

men DAMDAMDAM, kamrater
det är då det händer!!
då händer miraklet som ingen är där för att bevittna (för jag är själv på tågperrongen denna mörka, alldeles magiska onsdagskväll)
plötsligt har jag 12 pund på mitt oystercard.

maskinen betalade tillbaka mina 10 pund, men lade samtidigt på lika mycket på mitt oyster, TROTS att den sa till mig att det inte funkade. oförståendet går över i lycka, som snabbt växer till eufori, och jag konstaterar nöjt att det här måste vara guds sätt att be om ursäkt för att han gav mig en sån tuff tisdagskväll alternativt karma (serves TFL damn right, så jävla mycket pengar som dom mjölkar oss på!)

happy brud var jag iaf, och är fortfarande, för detta kommer jag kunna leva på länge! det är ju sånt som never ever händer mig

när man är sådär nära att det bara handlar om bråkdelar, och när spänningen är så intensiv att man kan ta på den, då blir jag alltid lite illamående. då lägger sig allting som en klump i halsen som bara vill ut. jag är inte så bra på sånt här.

jag och harrison hänger på gräddhyllan.

jag var där. jag var i publiken, någonstans bland alla händer, tillsammans med johanna. det känns avlägset, men det är fint.

http://www.youtube.com/watch?v=xd1SzISjaCI

(jag får inte länken till att vilja bli ett fönster här på bloggen, så ni får klippa och klistra själva)

... man sitter på bussen och helt oväntat hittar en hakklapp i innerfickan på sin jacka.

ena stunden är jag tillfreds med livet, och nästa är jag fullständigt miserabel och jätteledsen. gårdagen var en tuff dag då allt bara lades på hög, hello motgång efter motgång!, ungefär, och när jag vaknade imorses fick man en sån där smärtsam påminnelse om sin situation. morgonen har dock förflutit hyfsat, och harrison har varit sådär underbar och lätthanterlig som han kan vara om han bara vill. jag kollade precis på aupairworld efter nya aupairer och förhoppningsvis så ska det inte bli några större problem att hitta en ersättare, men jag bävar lite för att ta upp det ikväll. nu ska jag dammsuga köket, sen ska jag gå upp på mitt rum och städa iordning allting. på väggen ska jag klistra upp ett av mina favoritmotton, ett som alltid ger mig lite extra styrka när jag behöver det (typ nu)

btw jag veeeeeeeeeeeeeeeeeeet att det är jobbigt att jag bloggar så mycket ni ba ÅÅH KÄFTEN NÅGON GÅNG

jag äter inte frukt sådär jätteofta 
men när jag äter frukt, då äter jag FAN frukt. 
då äter jag ett helt dagsbehov på tio minuter.
det är liksom nature's way of having it (och det funkar för mig)

28 juni blir det tredje gången gillt!

det har jag inte!
inte på långa vägar!
ikväll åt jag upp en halv sats chokladbollar, UTAN att rulla ut dem först, för så fet är jag. jag har inte ens tålamod att göra riktiga bollar, jag bara tar en sked och skyfflar in det.

det är nice.
och hälsovådligt.

herregud, jag har så mycket som vill ur mig. saker som ligger och bubblar under ytan, men som måste stängas inne, och jag dör dör dör VARFÖR GÖR JAG SÅHÄR MOT MIG SJÄLV. JAG KOMMER ALDRIG KLARA DET. GUD GIV MIG STYRKA.

mina värdföräldrar är typ bäst ibland.
jag har tränat, IGEN!!
hell yeah frukt är gott.
dusch först, sen favoritsängen.
NÄRA NU!



mitt lördagsgodis. mhmmm jag är så nyttig att min kropp GÖR AV med kalorier när jag äter.

I'm gonna take this thing, and I'm gonna make it mine. Jag ska göra den här kvällen perfekt, för livet blir, och det har jag nu slutligen insett, tamejfan inte mer än vad man gör det till. En sak jag dock skulle kunna ta och berätta innan jag promenerar vidare på tidslinjen är att jag nog har bestämt mig för ett datum att åka hem, nämligen 17:e april, vilket därmed blir tidigare än tänkt. Det känns lite vemodigt i magen men samtidigt bra, och jag konstaterar att London have done me good. Nu tänker jag lyssna genom Sunshine song - Live on Earth Version ytterligare en gång och sen hoppa i mina träningskläder, för här ska minsann crosstrainas hej och hå kämpa på.

på söndag fyller lillasyster år (and I miss her like crazy much)

det bästa, men samtidigt också det värsta, med huset här i england är nog alla trappor. jobbigt såklart för att de är ansträngande att ta sig uppför, men samtidigt så charmiga i all sin vita och rustika enkelhet. man får dessutom säga vad man vill om heltäckningsmattor, men om det är någonstans de är i sitt esse så är det i just trappor. just nu sitter jag mellan tredje och fjärde våningen, och det är alldeles mörkt, med musiken som smyger sig upp ifrån bottenvåningen. harrison leker inne på sitt rum och jag ser honom på avstånd bakom dörren, ser hur han sakta pusslar ihop livet. men oj, nu fick han syn på mig, nu kommer han tassande. jag ska ge honom en puss, en blöt och jättemysig sådan.

jag förstår inte varför jag är så seg. jag äääälskar ju masterchef the original, och alex schulman har redan hissat programmet både en och två gånger. det är först dock nu som jag får tummen ur och lyckas ta mig in på tv4 play, bara för att inse att jag inte längre kan se de första tre programmen gratis. FFU, verkligen, men nu ska här köras. avsnitt 4 hej på dig

UPDATE 00:54

här är drömfikelistan, just nu:

idag var jag och marie så hurtiga i kvadrat att vi gick och simmade. vi simmade (=gick/halvplaskade omkring i poolen) i en timma, sen åt vi medhavda KALASGODA chokladbollar och åkte hem. allt detta för att kunna äta KFC med gott samvete imorgon.

väl hemma föreslog hon också att vi skulle ta och åka till Irland 18-20 mars, alltså helgen som följer på st. patrick's day. nu är jag dödligt sugen, för ett tillfälle som detta FÅR bara inte missas, jag menar, hur oförglömligt skulle det inte vara att klä sig i helgrönt och dricka alldeles för mycket öl under en helg?

nu har jag bara en arbetsdag kvar, och sen är det helg. det ska bli obeskrivligt skönt. jag ska ladda upp mina stackars batterier som fasen.

så fort jag kommer och tänka på det är som om jag får en stor, äcklig klump i magen. jag hatar den klumpen mer än något annat, men den säger att "dig skiter jag i", och så fortsätter den hämningslöst att förpesta och förgöra.

jag har någonstans mellan två och en halv och tre månader kvar här i england, och sen så åker jag hem för gott. just nu får jag mest ångest av att tänka på det, eftersom jag har så fruktansvärt mycket kvar att göra. jag vill resa runt, vill till brighton och newquay, vill till oxford och se dovers vita klippor, och jag känner att these desperate times calls for a Lista.

jag övervägde allvarligt att köpa en biljett till rock-am-ring, en festival nere i tyskland till sommaren, bara för att få se coldplay. men på grund av att jag är en helhjärtat lat människa så blev detta aldrig av, och tacka gudarna för det, för igår klargjordes det att de kommer att spela på where the action is, i GÖTEBORG. istället för att behöva bila i flera timmar kan jag alltså sitta 45 minuter på ett tåg och sedan vara framme (i alla fall nästan) och jag behöver inte ens växla pengar för att kunna köpa en varmkorv under pausen (inte för att jag någonsin skulle göra det, man lämnar aldrig en bra plats, men ändå, vill jag så kan jag!). biljetterna släpps på måndag, kostar strax under tusenlappen (hääääpp!) och inga andra band är fastställda än. inte för att det spelar någon roll, jag tänker åka dit även om hela idol-karusellen så ska uppträda, men det hade ju varit kul om

lars winnerbäck
robyn
florence and the machine
frida hyvönen

kom dit (hahahaha sååå creddiga namn I KNOW, jag är sånt musikgeni och ba spottar ut mig coola asunika bandnamn)





tredje gången gillt JATACK snälla

ska gå ner och baka chokladbollar (och choklad choklad CHOKLAD heter det louise, du vill INTE göra en rudolf)

min vuxenpoängsmätare måste ha gått berserk igår, för vet ni vad som hände mer, FÖRUTOM att jag briljerade med mina rörmokarskills? jo det ska jag säga er, att jag och viktor fick en egen lägenhet! hamen, så äre! i linköping! etta på 35 kvadrat, hej och hå! killen som bor där nu är inte hemma på en vecka, så jag vet inte om vi kommer kunna kolla på den (eller ah, jag kommer ju under inga omständigheter kunna göra det, men viktor kanske!) och senaste datum att tacka ja är på fredag. detta innebär lite problem, plus att vi fortfarande har chans på en tvåa, så i nuläget vet jag inte riktigt hur allting kommer utveckla sig. DOCK har vi, om vi inte spelar våra kort helt galet det vill säga, en alldeles egen och alldeles gemensam bostad till vårat förfogande någonstans runt den första april. det är en fin känsla, och sannerligen en milstolpe här i livet, plus att vi inte behöver betala någon hyra och så i sommar = sweet. jag vill bara åka till IKEA NUU, jag vill gå crazy med inredningen, och tro mig när jag säger att våran lägenhet kommer att bli den fiiiiiinaste ever.

lovade ju lite katter åså... och jag är ju inte direkt den som gör en läsare besviken!!







;)

ibland finner man sig i situationer som man inte riktigt gillar. som man, om man kunde, helst skulle stå över och låta någon annan ta hand om. idag fann jag mig själv i duschen (quite fine with that) och på duschgolvet fanns det massa vatten (inte jättekonstigt, i och för sig). problemet, och tillika det som fick mig önska att jag kunde säga tack men nej tack, det här vill inte jag vara med om, det var att vattnet på golvet vägrade att försvinna. istället spred det sig ut över världen, omöjligt att stoppa, som värsta epidemin, värsta svininfluensan. men det var lugnt för jag tog en spruta och sen försvann det eller nä skoja HEHE, det gjorde det inte. de där sprutorna var ju inte till någon hjälp, de var ju bara till för att göra rika människor ännu rikare. och sen är det enough om det, för problemet kvarstod hur mycket jag än pikade hela vaccinationshysterin. varför åkte inte vattnet ner i avloppet?