plus forty four

det bästa, men samtidigt också det värsta, med huset här i england är nog alla trappor. jobbigt såklart för att de är ansträngande att ta sig uppför, men samtidigt så charmiga i all sin vita och rustika enkelhet. man får dessutom säga vad man vill om heltäckningsmattor, men om det är någonstans de är i sitt esse så är det i just trappor. just nu sitter jag mellan tredje och fjärde våningen, och det är alldeles mörkt, med musiken som smyger sig upp ifrån bottenvåningen. harrison leker inne på sitt rum och jag ser honom på avstånd bakom dörren, ser hur han sakta pusslar ihop livet. men oj, nu fick han syn på mig, nu kommer han tassande. jag ska ge honom en puss, en blöt och jättemysig sådan.