plus forty four

HAHA MAGAD. ska bli 19 grader här i londonet imorgon!!

hemliga handen-muschen!



nu drar jag och möter upp viktor på victoria (HAHAH viktor på victoria fattar ni eller...... åh jag har londons största humorblogg fosho)




























nä inte ens jag tyckte det var roligt.
vad lite sense det här inlägget mejkade.

är arg. vår jävla inneboende kom för ett tag sen och spydde på min toalett. varför han väljer att springa upp tre trappor för att spy på övervåningen, det fattar jag inte, och inte nog med det; han spydde dessutom på min tröja. på min fina älskade TSK-tröja. jag kommer hata honom resten av livet. nu ligger tröjan där på badkarskanten och ser oerhört, oerhört ledsen ut, och det är tur att viktor anländer till london imorgon, för jag behöver komma bort ifrån det här huset.

o

tänk vad fint det hade varit att måla upp londons tunnelbanesystem på väggen, som en fondvägg. eller göra ett collage i svartvitt med några tunnelbanestationsskyltar. åka runt i london, fotografera de man tycker har snyggast namn och sen rama in och sätta upp sin nya lägenhet.

tänk, liksom, vad fint det hade varit.

när jag var liten så kollade jag alltid på teletubbies. eller ja, för att förtydliga, jag kollade alltid på teletubbies när det gick på tv. inte alltid som i flera timmar om dagen utan alltid som i alla de där tidiga mornarna när man steg upp, glad som en sol, och sprang ner till tv för att inte missa en enda minut. det var dagens höjdpunkt och varje sekund var en fest, utom de där inslagen i varje avsnitt när barnen skulle visa olika grejer.... fifan vad tråkigt det var. dessutom var man tvungen att genomlida det två gånger.

i alla fall så har de sedan en tid tillbaka sänt teletubbies på cbeebies här i england. det går ungefär när harrison äter lunch, så han brukar sitta klistrad medan jag kastar ett öga lite då och då. jag finner inte mycket nöje i det these days men varenda gång är det en sak som slår mig, en känsla som kommer krypande. och den känslan är besvikelse. varför, undrar ni då? är det insikten om att barndommens minne av ett fantastiskt tvprogram bara är en glorifiering av ett ganska enkelspårigt koncept som gör mig ledsen, eller det faktum att jag aldrig mer kommer vara fem år och typ döölängta efter teletubbies? att jag vill bli ung och dum och bekymmerslös igen?

nej, så är det inte, och faktum är att ingen av dessa saker har någonting med denna besvikelse att göra. jag visste sen innan att allt man tyckte om som liten egentligen är skit (musik, kläder, idoler) och jag är rätt nöjd med att ha blivit (nästan) vuxen. min tid som teletubbiesfan är förbi och jag sörjer icke, jag har gått vidare.
trodde jag.

strimman av besvikelsen som fyller mig varenda gång det där röret kommer upp och förkunnar att det är tid för tubby-byebye, det är inte mer än skugga av mitt åttaåriga jag. lik förbannat är den påtaglig och för en liten liten stund minns jag exakt hur det var att sitta där i soffan, en tidig helgmorgon, och inse att favoritprogrammet var slut, hur ont det gjorde. hur rädd man blev varenda gång ett rör kom upp, hur man fruktade att det just denna gången skulle säga att det var dags för hejdå, och hur glad man blev när det sa något annat.
hur besviken man blev när man hade rätt. 

jag börjar förlora hoppet om far min. först röstar han på danny i melodifestivalen, sen säger han att han inte tycker om alex schulman. och inte nog med att han inte tycker om honom, han "klarar inte av honom".

när telefonsamtalet är över står jag handfallen i någon minut, och ser sen genast till att gå in på Alla får plus och hetsläsa lite inlägg som tröst. 

här är priset i ovannämndas tävling om vem som kunde kommentera sist i ett inlägg. jag kommenterade, men vann inte, utan den här boken gick till någon annan främling som likt mig (olikt min far) uppskattar herr Schulman.



det är ju bara så VACKERT! vilken kille va

klockan ringer halv åtta, och sen snoozar jag två gånger. tjugo i stiger jag upp, tar på mig kläder och går på toa. det är basically min dagliga morgonritual. sätter upp håret i en knut också, eller tofs. omväxling förnöjer ju som ni vet!!1!

tio i åtta startar min jobbdag officiellt. mellan åtta och tio brukar jag försöka leka med harrison, plocka ur diskmaskinen, ge honom och mig lite frukost. vi är i vardagsrummet, hans sovrum eller lekrummet på övervåningen. ibland får han leka på mitt rum, fast med stränga restriktioner om att inte messa runt med mitt smink. han vill pilla på allt han får tag på. han vill spraya hårspray i sina ögon. det får han inte.

runt tio brukar vi om vädret och min energi tillåter gå till parken eller göra något ärende. idag gjorde vi både och. han får ett mellanmål, typ frukt, och så slår vi ihjäl tiden fram till elva-halv tolv. då börjar jag fixa middag och han får kolla lite på TV. sen äter han medan jag plockar iordning lite och vid halv ett ungefär så går jag och lägger honom. att gå och lägga honom är min favoritgrej på hela dagen, för då är han medgörlig och gosig.

när han har somnat brukar jag kila upp till rummet och ligga lite vid datorn. sen blir det stor mental ansträngning i form av att lyfta på arslet och göra lite städning. idag ska jag dammsuga köket och sätta på en tvätt. hey ho lets go som ramones säger.

tjugo ynka, puttefnuttiga dagar kvar.

fick för en liten stund sen en notis på min mobil, som förkunnande att smset jag skickade till marie tidigare idag hade kommit fram. och det kan bara betyda en sak, att hon har klivit av planet och satt igång sin mobil, att hon har landat i sverige för gott. hon har lämnat mig och england och jag har vetat att den här dagen skulle komma typ sedan den där onsdagen vi träffades på tåget på penge east för första gången, men det är ändå så svårt att förbereda sig, det känns lika overkligt ändå. så tur att stina har rätt som vanligt; det är inte långt till varken lidköping eller jonslund.

sitter här och FÖRSÖKER VERKLIGEN förmå mig själv att börja städa. problemet är bara att det enda jag kommer göra om jag lyfter på arslet, det är att gå ner och hämta kameran och sen redigera bilder. det är mycket roligare.

UPDATE 13:42 - gör en deal med mig själv! en halvtimmes städning, en halvtimmes nöje.

just det ja! pappa fyllde ju år häromdagen. grattis pappa, jag saknar dig!

H har somnat i soffan igen. jag funderar på att lyfta upp honom, lägga honom i mitt knä och somna jag med. man får ju passa på medan han inte protesterar vilt, liksom.

just nu sitter jag i soffan nere i vardagsrummet med en avdäckad liten kille på min högra sida. när jag kom ner imorses förkunnade mamman att han hade spytt ett antal gånger under morgonen, samt varit vaken sen ett sånt där omänskligt tidigt klockslag. efter kort uppdatering på sjukfronten fick jag överta honom, en helt lealös liten guldklimp, och sen satt vi i soffan och kollade på postman pat och bob the builder. vid halv nio spydde han återigen, varav 70% hamnade i sinken, 30% på au pairen, och därefter återgick vi till cbeebies. strax efter nio kravlade han sig ur mitt knä, vandrade håglöst runt i köket, hämtade sin nalle och gick och la sig på golvet i solskenet vid balkongdörren. jag lät honom ligga medan jag fixade iordning frukost till mig själv, och när jag återkom några minuter senare hade han stensomnat. på trägolvet. true rockstar style.

hej bloggen. idag har inte varit den bästa av dagar. jag väntar hela tiden på något, men jag vet inte vad. eller jo, det vet jag ju förresten. jag väntar på sena kvällar fyllda av svensk försommarluft och té-vänner. jag väntar på att få gå ut och springa, komma hem och dö lite på grusgången, sätta mig på gräsmattan och äta ett äpple ihop med katten. jag väntar på härstorp (så in i helvete mycket. mitt hus är det bästa huset i världen)

hade jag fått komma hem lite idag, sådär bara i några timmar, så hade den här dagen nog varit ganska mycket bättre. nu kom dock en del av härstorp till mig, i form av mamma. bästa mamma! vi käkade middag i south kensington och sen skiljdes vi åt, bara för att återses imorgon. då blir det musikal, så trevligt. moster och en kusin joinar med. skare va släktträff så skare va släktträff i london.

jag hoppas att morgondagen blir en fin sådan, annars får jag whina lite då med. idag skänkte jag btw två pence till välgörenhet, på tunnelbanan av alla ställen. det gick på en tjej som plötsligt började skrika att hon samlade in pengar till diverse organisationer, och att man gärna fick skänka lite växel. jag gav henne min surt förvärvade slant för ansträngningen hon gjorde, samt för det faktum att hon gjorde något jag alltid velat göra men inte vågat (ställa mig upp på tunnelbanan och bara börja prata helt random, hej socialt experiment åsådär)

KAN ALLA INTE BARA SLUTA STATUSUPPDATERA PÅ FB OM VÄDRET?! ska tamejfan bojkotta facebook tills det börjar regna.

när jag klev av tåget i crystal palace för några veckor sen möttes jag av en hel drös polisbilar, brandbilar och ambulanser. en sidogata var totalavspärrad och ett gäng människor stod vid avspärrningarna och glodde, precis lika nyfikna som jag. idag när jag kom med tåget till penge east så tyckte jag direkt att luften luktade konstigt, att den var disig på något skumt sätt, och helt riktigt så befann sig både brandbilar och ambulanser alldeles utanför perrongen. den här gången stannade jag faktiskt till, försökte hoppfullt få syn på lite eld, men gav upp efter någon minut. då gick jag istället hem och konstaterade att det då alltid är något i görningen i den här delen av stan, även om man tråkigt nog aldrig får se något. liite läskigt var det dock när jag på samma ställe, penge east, för någon månad såg en affisch där polisen sökte vittnen till ett mord. det var en kille som blivit knivhuggen till döds, typ precis utanför tågstationen (och ah, då blev jag lite skraj)



jag bor mitt i smeten, woho, och mitt hus ser verkligen ut precis sådär jag svär.

tjA! idag har jag och marie börjat dagen på trafalgar square. det enda vi gjorde där var egentligen att hoppa på en buss, till oxford street. på oxford street gjorde vi bara en sak och det var att äta KFC (fast vi tog en snabb avstickare till carnaby). därifrån tog vi oss sedan till westfield och där gjorde vi hela två saker(!!!), det vill säga shoppa och äta snog. jag har blivit förkyld så jag har gått omkring och känt mig tjock i huvudet hela dagen, så åkte hem runt sju istället för att dra till fulham. imorgon anländer mamma till london och då ska vi äta middag på kvällen, weyhoo! (ultimate party girl-style)

fördel med att flytta hemifrån: det blir ROLIGT att prata med sina föräldrar på telefon.

allting är precis som när jag lämnade det. det är som om tiden har stått stilla här hemma. jag sätter fötterna i samma fastfrusna avtryck när jag klättrar upp för snöhögen som jag gjorde sist gång, och alva skrattar framför mig. hon har kommit längre än vad jag har gjort. jag försöker komma ikapp, men det är svårt, och vi är på väg någonstans. jag jagar båda mina systrar över snön, mellan träden, utmed radhusen. det är kallt och det har börjat skymma, men de tänker visa mig något. de tänker ta mig till huset.

när vi kommer fram ser jag hur det lyser i fönstren i källaren. någon är där nere i tvättstugan. jag skyndar fram och får syn på pappa, en pappa som får syn på mig. jag vinkar febrilt, jag ler och springer in, in i hallen. gammalt trä och flagnande målarfärg som inte alls bekommer mig. möbler som för länge sedan sett sina bästa dar. det luktar inte ens hemma, men jag är lycklig ändå. home is where your heart is. jag har människor jag älskar runt omkring mig. 

sen så vaknar jag, utan att veta varför. bristerna och felen hinner ikapp mig. jag bor ju inte alls i det där huset. det är inte sena decemberkvällar i sverige längre. klockan är tjugo över åtta och jag skulle ha börjat jobba för länge sen.