plus forty four

nu är vi framme. dublin är soligt.

marie hälsar:
oh nana what´s my name: Mari!!!

magont. stress. dublin-pepp. nervös över allt som ska göras innan den sjuttonde i fjärde. lite ångest över maten som ska lagas ikväll.

det funkar inte längre. det går verkligen inte. är det mitt eller hans fel? hell knows. han är grinig, whinar hela tiden. aldrig nöjd. påminner kanske lite om mig själv i fjortonårsåldern. herregud, FÖRLÅT mamma och pappa. tänk vad ni stod ut med va.

och jag vill inte jobba mer, vill bara vara ledig hela tiden. det är så sjukt nice att vara ledig. jag håller stenkoll på antal jobbdagar jag har kvar (16). och antal dagar till dublin (2). och antal jobbdagar kvar innan dublin (1,5).

jag ska ta mig genom det här.

ibland trillar man av en slump in på hemsidor. för det mesta klickar man sig snabbt vidare och glömmer bort dem, men ibland, som med den här, så stannar man upp, och fastnar. blir kär. känner att det där, det måste vara drömjobbet. jag kollade vad han tog för priser och tydligen får man betala mellan 5000-7000 dollar för en heldag, vilket blir en skaplig timpenning (men sen så tar han iofs helt jävla amazing bilder).

jag har inget flow nu. inte med lillkillen i alla fall. vi kommer liksom inte överens och han tycker jag är jobbig, jag tycker han är gnällig. för någon vecka sen hade jag mer än gärna adopterat honom, men nu funkar ingenting. blä.

jag överlevde den här helgen med nöd och näppe. jag har lite ärr här och där som påminner mig om ett ofrivilligt självmordsförsök i duschen när jag skulle raka benen, ett framåtfall på en trottoar utanför ministry of sound som kostade mig två uppskrapade knän och en massakerad handflata (eller nä, så illa är det kanske inte, men det KÄNNS som om det vore så så fort jag nuddar något). 

idag är det btw fem veckor kvar tills jag åker hem.
FEM.

alright, jag förstår att ni är trötta på webcambilder nu. lovar att inte lägga upp en enda till på hela kvällen. för jag ska iväg och babysitta. och jag är nervös, haha! spännande spännande. sen ska vi se på melodifestivalen, om det nu funkar. heido

här sitter vi och äter B&J. johanna är avundsjuk för hon har bara en sked medan jag har tre. hon sitter här och tittar ont på mig. ibland väser hon "gollum". sjukt creepy.

jag blir så less på mig själv ibland. varför kan jag inte, när det uppenbarligen är preciis vad jag behöver, få sova ut en endaste gång? igår somnade vi runt tre och säkert en bra bit till därefter, men likförbannat vaknar jag upp halv nio (HALV NIO!). typ fem timmars sömn. jag hatar att behöva gå upp halv åtta fyra dagar på raken varenda vecka. det fuckar upp en.

lista över andra saker som fuckar upp:
snitta sex timmars sömn per natt i sju dagar eller mer
ladda ner
gåtor
andra människors fjärrkontroller & kök (HUR ska man kunna veta vart allting finns?)

här sitter jag och äter ben&jerry's ihop med henrik dorsin.

till Stinas place
i alla fall i några dagar. mitt visum går snart ut ehehe

hösten 08 såg vi mr. A-Z på fryshuset i Stockholm. kom upp till huvudstaden samma dag och åkte buss hem dagen därpå. det var intensivt men förjävla bra, precis så som spontana saker brukar bli.   



här får ni ett gammalt blogginlägg från kapitulatet.

har funderat på att lägga ner bloggen, och starta en ny. men än så länge har jag bara fått mig själv att radera en massa gamla inlägg och ja, det känns bra. livet är en berg och dalbana och jag har haft min livs lyckligaste helg i stockholm. jason mraz var helt obeskrivligt, verkligen helt ofattbart bra. känner mig fortfarande inte helt i balanser efter det och

det finns inte mycket space att andas i längre. vi har prov jämt. när vi inte deriverar så dissikerar vi fisk och diskuterar mänskliga rättigheter som om vi vore FN-parlamentariker hela bunten. eller samhällare. &cooome on. helst hade jag tagit mp3n och skönaste låten just nu, swingfly's singing that melody, med mig ut och sprungit. för än är det sol, än är det ljust och än så måste samhällen inte in. nej for fan.

nu ska jag ut härifrån. jävla inomhus. jag älskar att känna mig fri.
hejdå 
nu har en av kaninerna rymt också

2008-10-02

idag är en sån där dag då hemlängtan blir så fruktansvärt påtaglig. det är tredje dagen på rad som det är vårväder här i london nu och jag ser, jag riktigt känner sverige överallt. när jag går utmed high street så minns jag den exakta känslan av att gå utmed drottninggatan en solig dag i april och det är som att jag plötsligt befinner mig där istället, inte här i england, utan i trollhättan. jag är på väg till bussen, på väg hem. all of a sudden går jag på grusvägen från busshållplatsen och när jag kommer innanför dörren slänger jag väskan och jackan på golvet, hämtar solglasögonen. tar cykeln och cyklar till gravlången. nynnar bra musik. trivs. känner mig för första gången på flera månader riktigt riktigt riktigt fri.

och allt det där, det vill jag ha nu. jag vill ha våren som jag känner den. jag vet att ni har snö där hemma, för det är svårt att missa alla statusuppdateringar på facebook, och att ni inte alls har någon vår men ändå, det spelar ingen roll, i mitt huvud förskönar jag allting till att bli precis så som jag vill ha det. och just nu vill jag inte gå utmed penge high street, slutkörd och trött, med en unge som inte riktigt vill göra som jag säger. jag vill inte få lite pikar här och där, vill inte jobba tio timmar per dag. jag vill vara hemma. jag vill vara arbetslös. jag vill hoppa studsmatta och mobba fettokatten.

och såhär blir det ALLTID så fort jag har varit hemma på sverige btw.

häromdagen skrev jag att ett mirakel hade inträffat, och att jag skulle berätta om det senare. detta mirakel offentliggjordes dock aldrig och när jag läste igenom utkastet jag skrev om det och hade för avsikt att publicera så kändes det lite gammalt, lite icke-mirakligt. vad som hände var basically att jag fick harrison att äta apelsin när han först vägrade, att jag lyckades övertyga honom att VISST ta några tuggor. det tog mig typ en kvart men när jag väl lyckades (och när han gladeligen åt upp den sista biten) så kände jag mig frickin' oövervinnerlig och music played during an epic moment of my life osv

kanske INTE ett mirakel, men ett FINT ögonblick däremot.

så nu vet ni.

era sömnlösa nätter är över och så där.

nu blev det ju fel. jag skrev att jag hade på mig raybans. men det hade jag inte! jag hade ju på mig wayfarers. för typ femtio kronor. never på denna jord att jag köper solglasögon för tusenlappen när jag ändå bara förstör dom med jämna mellanrum (detta är nog mitt fjärde par eller så)

om exakt sex veckor så är jag hemma. det känns som en evighet men samtidigt så oerhört lite. och varje gång jag tvingas lämna sverige, så älskar jag det lite mer, för sverige är ett underbart land. jag ska aldrig mer bli hemmablind.

i fredags gick jag och viktor omkring inne på IKEA och bestämde vilka möbler vi ska köpa till lägenheten. vi har hittat en underbar soffa och en fin säng. vi hittade magnifika madrasser, för fyra papp styck. drömma kan man väl alltid göra (and I bet you dream som pretty sweet dreams in those things)

ikväll har jag dinerat med far och bror på victoria. det kändes konstigt, men det var trevligt. de har varit på fotboll här i london, för de passar på när jag lämnar stan ser ni. det var tråkigt att säga hejdå till dem men samtidigt inte hjärtskärande, för ingenting är tamejfasen hjärtskärande längre. jag har blivit så känslokall. det är som om gråten står och bankar inne i hjärtat men jag vägrar släppa ut den. jag ignorerar den. jag tillåter bara mig själv att känna två känslor nu för tiden och det är glädje och rädsla, främst den sistnämnda. jag kände aldrig rädsla förut men nu är jag mest rädd hela tiden. på tåget hem idag var jag övertygad om att jag skulle bli mördad på vägen mellan stationen och anerley park. enda gången jag inte är rädd är jag när jag flyger (och det är väl tur det, för det gör jag ju så jäkla ofta nu för tiden. jag hatar att flyga för att det är så tråkigt. idag var sista gången jag flög på väldigt, väldigt länge, bortsett från när jag ska flyga hem den sjuttonde. DÅ, kära vänner, DÅ kommer jag inte klara av att hålla inne tårarna).

typ såhär skulle jag vilja kunna måla.

resan hit gick BRA. inga förseningar, no nothin. kärleken till ryanair är tillbaka osv. nu ska vi GÅ till IKEA.