jag tog med mig så mycket fantastiskt, men måste ha lämnat kvar en liten del av mig själv.

det är nu över två år sedan jag åkte till london. saknaden går i vågor, men just nu är den fruktansvärd. det är nästan så att jag funderar på att bli au pair igen, bara för att få komma tillbaka, få leva det där livet igen.

det smärtar mig lite att den här bloggen har legat död i över ett och ett halvt år, att allting bara stannade av. jag ska göra ändring på detta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0