plus forty four

det är som om tiden fryser fast. som om man är fastlåst med blicken i ett hörn där färgen sakta, sakta torkar, och man tvingas bevittna det. man tänker att det är meningslöst, att man slösar bort sitt liv. och sen tänker man den tanken igen. man tänker på det tills det äter upp en inifrån. livet är, för en stund, helt förlamande och ofrånkomligt meningslöst.

jag känner igen känslan så himla väl, för jag har känt den ett antal gånger under de månader som gått. jag vet varför den kommer, och jag visste att den skulle komma även nu. man tror att den kommer sitta i i fyra månader till, vilket den inte gör. sakta så börjar den försvinna. den försvinner aldrig helt, men falnar till något överkomligt. det är dock ingen tröst, inte nu. men men, jag ska överleva den här veckan. I'm a fucking survivor, intalar jag mig själv. jag ska läsa, mycket. har fått låna the girl with the dragon tattoo av jessica, och den är bra. jag ska rita. ikväll ska jag skämma bort mig själv lite med mageryggträning, ansiktsskrubb, frukt och top model. för det har du förtjänat, hör jag alex schulman säga.

mhm, nickar jag instämmande.