att älska någon jättemycket, utan att kunna ha dem nära.

det är nog det allra jobbigaste med att vara iväg. okej att det inte finns någon lakrits här, okej att dom gillar njure och lever. jag klarar av det, jag kan stå ut, för det är inte saker som ger mig en käftsmäll varje gång jag vaknar på morgonen. det är inte saker som i svaga stunder får mig att vilja offra min högerhand bara för att få krypa upp bredvid honom och pussa honom på halsen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0