plus forty four

fyfan vad jobbigt allt det här ska vara då. ikväll badade jag harrison, och gjorde honom redo för sängen en allra sista gång. jag gav honom en puss på kinden, berättade för honom att jag kommer sakna honom, och sen lade jag honom ner i spjälsängen. det blev ett fint avslut, och även om han nu inte är vaken imorgon så kommer jag ha ett fint sista minne av honom.

sen gick jag ner i köket, där jag blev omfamnad av claire. up til that point så hade allting varit bra, och jag trodde att det var bra, ända tills jag insåg att det var det ju inte alls. det tog mig två sekunder, och sen fann jag mig själv gråtandes.

jag gick ut med soporna, fixade iordning lite i köket, och sen gick jag upp på mitt rum. jag hann knappt påbörja det här inlägget förrän M-A kom in med sin telefon och sa att hans mamma ville säga hejdå till mig. jag blev oerhört rörd och satt där med tårarna trillandes nerför mina kinder medan hon bedyrade mig om att jag snart skulle komma tillbaka, för det skulle jag väl, visst kommer jag tillbaka snart? ja, lovade jag, klart jag kommer till london igen. jag har träffat den här kvinnan tre-fyra gånger men kan inte låta bli att älska henne något så fruktansvärt mycket, för hon är en sån underbar människa. jag sa hejdå, önskade henne all lycka till och sen la vi på (och jag bara grät och grät, och is still going strong)