if we're crossing the river, which path will we find?

ljudet av sirener klockan halv två en lördagsnatt. personer som pratar högljutt på gatan utanför, den obefintliga isoleringen som låter dig höra vartenda ord. det låga hummandet från kylskåpet, takkronan som kastar abstrakta skuggor över väggarna, de underbara fönsterglasen och spiselkransen. jag sitter ensam i det här rummet just nu, och det har verkligen blivit ett rum jag har kommit att älska. alla otagliga timmar jag har spenderat här, hallå liksom, här vilar historia. min och harrisons historia. min och familjens. 

jag kommer sakna det här huset fruktansvärt mycket
jag kommer sakna människorna som bor här.

livet är tyst, stillsamt och oerhört, oerhört fint just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0