plus forty four

den fruktansvärda känsla av instängdhet jag fick de första dagarna jag tog hand om Harrison, den har nu förbytts mot något annat. jag har inte ångest när jag tänker på hur många dagar som återstår innan helgen, och jag räknar inte slaviskt ner timmarna tills klockan slår sex. det känns bra, och istället för att gå omkring och må dåligt tio timmar om dagen läser jag angels&demons (vilken är sjuukt bra!), fjantar mig med mister H och bara njuter av att allting är rätt harmoniskt.

dricker te gör jag givetvis också, hehe.