äntligen!
jag känner mig, med viss befogenhet, rätt avskärmad från svensk politik just nu. inte för att jag hade någon koll på det innan jag åkte heller, men just nu är det som om SD-debatten rasar i ett stort inglasat rum jag varken kan eller vill ta mig in i. det är ett jävla kaos där inne, men inget ljud når mina öron, så jag står fascinerad vid sidan av och betraktar hur folk blir som galna, hur folk spyr så mycket galla som möjligt över Jimmie Åkesson och allt vad det heter och det gäller att vara bäst
det gäller att hata SD mest
jag blir less, så jävla less
idag var första gången jag läste något vettigt om politik sedan främlingsfientligheten officielt tågade in i Sverige och det var Erik Bredhe, favoritkrönikören, som lyckades höja sin röst över alla de andra och sätta ord på precis det jag känner.
läs HÄR.
