satan också
idag har varit en sån där fruktansvärt jobbig dag, när harrison hela tiden står på kanten till att börja gråta. han kan skratta och vara glad, men plötsligt blir han bara jättegrinig och otröstlig och jag vill bara ge upp och åka därifrån. man trippar på tå, livrädd för att göra någonting som ska göra honom upprörd, och jag känner att jag gör allt i min makt för att göra honom lycklig, att jag har sålt min själ och bara kan fokusera på honom, honom och åter honom. visserligen kan hans humör bero på att han är sjuk, och han fick gå till doktorn tidigare idag, men det är fortfarande jättejobbigt och jag tar allt han gör personligt även om jag verkligen inte borde. jag har varit på dåligt humör hela morgonen och har svårt att hitta några större ljuspunkter, även om jag vet att de finns där.
tja, det var väl en liten update.
Det är inte lätt att vara sjuk, hoppas han mår bättre nu och att det känns bättre för dig
