oldies but goldies

tänkte ha en sån där bloggsession med inlägg efter inlägg bara för att ventilera ut alla dåliga och unkna känslor, men så tänkte jag att jag skulle göra något vettigt istället. då blev det promenad/tandtrådsshopping/kakätning ihop med le partner in crime och tur var nog det, för inget är så bra botemedel som lite tröstterapi, och hjälper inte det så är det helt ooomöjligt att motstå en pratglad skotte på bussen. när jag kom in på facebook idag hade jag dessutom fått ett mejl från min favorit-kent som förkunnade att han skulle till england den 19:e november, och hoppashoppashoppas att han är sugen på en liten fika! det skulle göra min dag litegrann (eller MYCKET, det ska erkännas, för kent är typ min bästa vän evah 50+)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0