plus forty four

jag vet precis när det började. jag ska inte kalla det mani, för det är det inte, men jag kan sträcka mig så långt som till förkärlek. tidigare har jag knappt tittat åt smycken, men numera dras mina ögon obönhörligt till ringar, örhängen, halsband och små broscher. inte för att jag köper allt jag kommer över, nej nej, men jag kan stå i timtal och bara glo, bara dreggla lite, bara önska att jag kunde få välja fritt mellan de små konstverken som dinglar och pinglar inne på topshop i bromley (sjuuukaste smyckena alltså... så jävla vackra!). alltihop startade när jag fick min studentpresent av mathilda, mitt carpe diem-armband, och sen dess så har det bara rullat på. från örhängen till armband, och nu senast, ringar i modell oversize. jag vet inte vad det är med mig, eftersom mitt gamla jag hade haatat det här, men jag antar att det är något sorts konfunderat stilbyte som är på G (eller kanske redan har börjat). att byta garderob kommer visserligen att ta ett par veckor, men ingen kan ju säga annat än att jag befinner mig på helt rätt plats för att göra det... i london finns ALLT, och så jävla många snygga människor!! vart man än vänder sig så finns det folk som tagna från lookbook, och jag bara myyyyyser serni

min shopaholicperiod har börjat
nu kan ingenting stoppa mig, hallå!