plus forty four

när han lutar sin kind mot min när jag bär honom upp för trappan för att lägga honom att sova, eller när han sitter i sin stol med butternut squash i hela ansiktet och tells me off medan han viftar med sina små armar. när han vill dricka vatten ur mitt glas och det är helt grumligt efteråt, eller när han tycker att jag ska ha hans napp i munnen, snorig och kladdig och fin som den är. när han sitter tyst och snäll på bussen och charmar alla tanterna genom att peta på deras väskor, då är jag typ världens stoltaste människa, och det är något med den här ungen som gör mig alldeles varm. nog för att han är jobbig ibland, lite klängig och så, men han är min miljon om inte mer och jag skulle inte för allt i världen byta den här familjen mot någon annan. hur jobbigt livet än är i övrigt så spelar det ingen roll, när han lutar sig emot mig är det som allt annat är ovidkommande.