plus forty four

en gång i tiden, någonstans runt 2007/2008, så hade jag ett medlemsskap på en sida som hette Färdlektyr. Färdlektyr var en sida där man kunde publicera texter och dikter, samt läsa och kommentera andra medlemmars verk. det var ingen big deal direkt, utan en ganska liten och betydelselös sida, och inte helt förvånande la den ner för något år sedan. jag kan inte påstå att jag saknar den, men jag saknar däremot allt som jag publicerade där, vilket trots allt var en rätt stor samling med tankar och ord som jag aldrig mer kommer att kunna få tillbaka. det är små förlorande utdrag ur mitt femtonåriga jag och när jag läser de fåtal som jag idag har lyckats återfinna, så undrar jag vart färgen och formfullheten i min svenska egentligen tog vägen?