POINT TO THE CEILING, POINT TO THE FLOOR!

ni vet ibland får man sådär låtar på hjärnan, och så går man och nynnar på samma trudelutt om och om igen tills man får härdsmälta och typ resignerar. så har jag det nu, och låten är ingen mindre än Wind the Bobbin up... herregud va, en engelsk barnramsa, jag börjar känna av att jag spenderar 10 timmar om dygnet med en sån där vad hetere minimänniska. 



söta ju

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0