plus forty four

först fattar jag inte riktigt vad som menas. på den stora TV:n som är upphängd i hörnet pratas det om bombattacker, om terrorism, och BBC rubricerar det som breaking news. det rullar text om vad som hänt i nederkanten av rutan, och plötsligt förstår jag att det är stockholm det handlar om. stockholm som i sverige, som i mitt land. jag står på en pub i england och ser på TV hur mitt hemland skändas av vad som tros vara terrorister. förnekelse förvåning förfäran för i helvete, och en insikt om att saker inte längre är som saker alltid varit, utan förändrade.
förändelse.

det här var i lördags kväll. idag går jag in på aftonbladet för att se vad som står, och möts föga förvånanade av stora, svarta rubriker. man kan chatta med en terrorexpert, och så är det ju självklart de obligatoriska funderingarna och uttalandena av diverse kunniga(?) människor. sex säljer, men lika bra fungerar spekulationer, och jag skummar igenom ord som säpo och jan guillou. fastar dock bara för en artikel, och den handlar om vilks, om hur han får poliseskort och hårdbevakas nu när han står i farozonen. det är en artikel som gör mig fruktansvärt irriterad, nästintill arg. lite hatisk. för vad fan. ingen annan än han själv har ställt honom i den position i vilken han nu befinner sig. han förstod väl att det här skulle komma? varför ska han beskyddas? han är en provokativ idiot som missbrukar yttrandefriheten, och nu får andra människor betala. låt honom kastas till vargarna, säger jag. reta inte upp de upprörda ytterligare och lägg framför allt inte dyrbara resurser på skydda någon som bara kommer fortsätta nära elden med bensin, eller vem vet vad som kommer näst, blir det koranen? ska han anordna bokbål också, för att han kan? för att han vad han än gör kommer skyddas av staten, för att han har blivit någon jävla symbol? en symbol för vad? mod kanske? att våga sätta sig upp mot de som ingen annan vågar sätta sig upp emot, att våga gå sin egen väg? han får kalla det vad han vill, och jag skiter allvarligt talat i hur han kategoriserar sig själv, så länge jag slipper se artiklar på aftonbladet som förkunnar hur hans hem skyddas av tio tusen upp till tänderna bepansrade poliser, poliser som borde beskydda den allmänhet lars vilks nu med största medvetenhet sätter i fara. hade jag fått bestämma hade vi bakbundit hans händer, satt en påse på hans huvud och skickat iväg honom med posten, adresserad till the alphamale in charge på al-qaida. vi hade alternativt kunnat gömma honom i en stuga i danmark, målat en karta över vart han kunde återfinnas och faxat iväg den till terroristernas högkvarter, förutsatt att de har fax då (och vem fan har det?), bara för att göra det lite lite svårare och lite mera ångestladdat för gubbjäveln. han hade fått sitta där och vänta i sin ensamhet, vänta på att helt rättvist få ta den medicin som en oskyldig människa nu fick ta i hans plats. när terroristerna hade knackat på hans dörr hade jag hälsat, öppnat den och sedan låtit vargen i sin rätta ordning göra vad vargar gör. jag anser inte att vi har några som helst skyldigheter gentemot vilks, att han under inga omständigheter förtjänar de rättigheter han åtnjuter. jag vet att terrorattackerna också kan ha att göra med sveriges närvaro i afghanistan och så vidare, men det struntar jag i, för I dont give shit om sånt just nu. jag är arg på vilks, arg på alla som kryper framför hans fötter och jag tycker helt ärligt att mannen förtjänar att avlida/gå hädan/ta ner skylten/duka under.