plus forty four

jag har inte gråtit på ganska länge, så jag antar att det är därför.
jag antar att det är helt naturligt att livet känns rätt jobbigt just nu.
man har ju dåliga dagar ibland, och min har visserligen till stor del varit bra, men jag längtar hem. jag vill ha den där ultimata känslan av att vara hemma. jag saknar så oerhört mycket just nu, och jag gråter typ hjärtat ur kroppen. jag kollade på mitt favoritsorgliga scrubsklipp förut bara för att komma igång, och nu lyssnar jag på best unsaid, så jag gråter som ett litet barn. det är mitt eget fel, men det är jävligt skönt. att gråta är den bästa detoxen av alla.