put your hands across the water

jag vet inte riktigt hur mycket som är rimligt att acceptera.
det kanske inte är något att bry sig om, men om det är så jävla lugnt, varför säger känslan i kroppen något annat? varför har jag en stor klump av nervositet i magen? du frågade häromdagen hur mycket jag offrar för oss och jag inser nu att jag faktiskt gör det ganska enkelt för dig, att jag ställer upp på en hel del. ibland kan jag inte hjälpa att undra om jag verkligen gör rätt. ibland tänker jag att jag kanske gräver min egen grav. då brukar magkänslan lugna mig.
det gör den inte nu.
jag är fruktansvärt sårad och nästan arg.
du behöver inte vänta på mig imorgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0