plus forty four

Jag är ingen stor drömmare, och har nog aldrig varit. På sin höjd har jag drömt om att bli delfinskötare och advokat, men det räknas knappt, för det är ingenting jag har strävat efter. En dröm definieras enligt mig av kampen att uppfylla den. Innan man lägger ner tid, energi och själ på att uppnå någonting, så är det inte mer än en önskan, eftersom det är skillnad på att hoppas och på att vilja. Jag drömde aldrig under tiden då jag gick i friidrott om att bli något stort. Jag ville inte vinna VM, eller hoppa två meter. Jag ville bara ha kul, ville tycka höjdhopp var en frihet. Det var det. Att hoppa höjdhopp är så jävla underbart. Jag saknar det.

Det jag drömmer mest om här i livet, det är att bli en bra människa. Att bli nöjd med mig själv. Att, utan att förlora the essence of me, rätta till mina brister. Man kan inte rätta till alla fel och samtidigt fortsätta vara samma människa, så några dåliga sidor kommer jag att ha kvar. Jag kommer till exempel alltid ha väldigt svårt att dölja mina känslor, både på gott och ont. Däremot vill jag sluta vara så överanalyserande, sluta skjuta upp saker, sluta bli avundsjuk, sluta med saker som jag kan leva utan. Med känslor funkar det inte så, känslor måste jag ha. Annars blir jag jätteuttråkad och tycker livet är meningslöst. Hellre så arg att jag vill slå sönder något, än att befinna sig i ett tillstånd av melankoli. Enda känslan jag kan leva utan är irritation (det hatar jag). Jag är ganska irriterad just nu (vilket gör mig irriterad över att jag är irriterad).

En annan sak jag drömmer om är att göra saker som jag minns. Saker som kommer följa med mig ända tills jag blir senil. Hit hör alla klichéer, som att resa. Träffa spännande människor. Vara med om ögonblick som förändrar ens framtid för alltid, in a good way. Typ landa det där drömjobbet, eller inse hur värdefullt livet verkligen är. Jag drömmer om att till fullo få förstå hur lyckligt lottad jag är som lever och har hälsan, och kunna glädjas över det varje dag. Jag tror väldigt få människor gör det. Jag hoppas jag hinner inse, innan det är för sent.

En tredje sak jag drömmer om är att vara riktigt, riktigt bra på någonting. Bra in a imponerande, häpnadsväckande kind of way, typ så att människor gråter. Det där med musik och instrument har jag helt gett upp, men däremot vill jag vara sådär jävligt, jävligt bra på att prata. Föreläsa. Stå i en sal med tio eller femhundra människor och få dem intresserade av någonting, att själv få vara intresserad. Få leva ut saker, få använda ett stort kroppsspråk, få vara ärlig. Jag älskar sånt. Jag brukade inte se fram emot muntliga framförande i skolan, men oftast när jag stod där så gillade jag det. Ställer du mig i en umgängeskrets blir jag inte det självklara centre of attention, inte alls. Ibland hatar jag att stå i fokus. Ibland vill jag, men kan inte. Det tycker jag är jättefrustrerande, när jag vill göra min röst hörd men är oförmögen att göra det. Därför blir jag också så himla, himla glad när jag lyckas. När man har haft en föreläsning, och folk kommer fram efteråt och säger hur bra det var. När man står där på scenen, och allting funkar. Då känner jag mig levande. Jag älskar sånt. Jag älskar människor med en förmåga att trollbinda. Det vill jag bli riktigt, riktigt bra på.

Slutligen så har jag som sagt inte så många drömmar. De är få, men de är desto större. Inte direkt någonting man uppfyller i en handvändning, snarare under en livstid. Däremot har jag jättemånga önskningar, typ som att hoppa fallskärm. Att ha en jättejättefin lägenhet i London. Att sitta i ett kalt rum tillsammans med Chris Martin, bara han och jag, och lyssna när han spelar wedding bells, se när han sitter där med sin gitarr. Det är saker jag önskar mig. Händer de så händer de, och då kommer jag bli glad. Mina drömmar, de ska jag dock ge mig fan på att uppfylla.