plus forty four

Jag har tre stycken, två småsystrar och en lillebror. Lillebrodern är ett helt huvud längre än mig, vilket är helt ologiskt. Småsyskon ska enligt mig vara mindre, och framför allt underlägsna. Det är dom inte. Vi är fyra galet starka viljor. En gång i tiden var jag storasyster på riktigt (läs härskarinna) men de dagarna är för längesedan förbi, och även om det till en början var väldigt jobbigt att acceptera (for real alltså!) så har jag nu vant mig. Jag har mognat. Blivit vuxen. Det är först de senaste två åren som jag har lärt mig uppskatta mina syskon på riktigt, och jag tror att det helt naturligt kommer med åldern. Jag skulle inte byta ut dom mot allt i världen, inte ens min ärkerival Arvid. 

Jag får ofta höra att jag har väldigt många syskon. Det är väl sant, I guess, men också en fördel non the less. Hemma hos oss är det liksom aldrig tråkigt. Min familj är nog den bästa gåvan jag någonsin har fått, på samma sätt som jag är den bästa gåva min familj har fått, så det är rättvist, hehe. Att säga hejdå till dom när jag åkte till England var nog det mest emotionellt omtumlande jag någonsin varit med om. Nu funkar det himla bra, och jag har inga problem med att leva utan dem, men få saker gör mig så trygg i magen som att ringa hem och prata lite med dem. Jag brukar under ett enda telefonsamtal avverka större delen av familjen, eftersom telefonen där hemma verkar passas runt sinsemellan. Fem minuter med pappa, sen ska Alva bara säga något, och Klara, och så måste jag bara ta ett par ord med mamma. Vid sällsynta tillfällen växlar jag även ett par meningar med Arvid, frågar hur det går i skolan och så där. Frågar om han lever upp till de höga förväntningar som det innebär att vara min bror, och han verkar klara sig galant, får MVG i svenska och sådär. Jag är stolt. Jag är stolt över hela min familj. Under en lite jobbig tonårstid här i livet skämdes jag tyyp aasamycket över dem, herreguuud, men nu är jag bara glad att jag har dem. Jag är glad att jag har många syskon. Jag är glad att jag har en knäpp mamma och en rationell pappa. Jag är glad att jag har en småpedantisk och en rebellisk syster, samt en nörd gone moppekille gone halvt mogen bror. Jag är sjukt glad att jag har två katter med mer karaktär än Zoegas, och jag är glad att jag bor där jag bor. Jag är glad att det är 12 dagar kvar tills vi ses igen, Sverige.