Dag 5. Min tro
Jag är konfirmerad. Det är rimligt att anta att jag är kristen. Eftersom jag inte ser mig själv dom buddhist eller atheist eller ngt annat, så ser jag också mig själv som just kristen. En icke-utövande sådan, kanske ska tilläggas, eftersom jag endast går i kyrkan på konfirmation, begravning samt midnattsmässa på jul (och därmed enligt somliga kvalifikationer kanske inte uppfyller kraven för godkänt utövande). Det gör mig inte så mycket, främst eftersom jag är emot det här med regler för hur en religion ska utövas. Ber du inte fem gånger om dagen är du inte riktig muslim, liksom... What the heck, skit samma. Jag tycker att religion ska vara upp till var och en att bestämma hur den ska utövas. Därmed borde jag vara en protestantisk icke-utövande kristen, which is fine with me.
Jag tror på Gud. Jag tror på Gud i den bemärkelsen att jag tror att det finns ett högre väsen som vakar över oss alla. Jag tror INTE att Gud är till för att skydda oss emot allt ont, eller att han avgör vilka som ska få komma till himlen (cause I don't think there is such a thing as himlen). Däremot tror jag att Gud ser till att allting som händer oss sker av en anledning, och därmed kan man från min gud dra en parallel till ödet. Jag tror nämligen på ödet, big time, och jag tror också på karma. Hade jag konverterat hade jag alla dagar i veckan konverterat till buddhismen, även fast den låter så jävla invecklad, men jag gillar att den är så mänsklig. En religion ska enligt mig inte vara jobbig. En religion ska inte ställa krav. En religion ska vara någonting man kan finna tröst hos när det går kasst i livet, när det känns som om allting bara är fucking jävla skit. När ingenting går som planerat ska man kunna säga att "aja, allting händer ju av en anledningen, så ge mig ett par timmar/dagar/år så kommer jag vara glad att detta hände." Av egen erfarenhet så vet jag att det mesta här i livet leder till något bra, så länge man inte ger upp, och uttrycket "inget ont som inte har något gott med sig", tja, det ska bli min slogan den dagen då jag väljer att sprida min eminenta ödesreligion över världen.
Jag tror på Gud. Jag tror på Gud i den bemärkelsen att jag tror att det finns ett högre väsen som vakar över oss alla. Jag tror INTE att Gud är till för att skydda oss emot allt ont, eller att han avgör vilka som ska få komma till himlen (cause I don't think there is such a thing as himlen). Däremot tror jag att Gud ser till att allting som händer oss sker av en anledning, och därmed kan man från min gud dra en parallel till ödet. Jag tror nämligen på ödet, big time, och jag tror också på karma. Hade jag konverterat hade jag alla dagar i veckan konverterat till buddhismen, även fast den låter så jävla invecklad, men jag gillar att den är så mänsklig. En religion ska enligt mig inte vara jobbig. En religion ska inte ställa krav. En religion ska vara någonting man kan finna tröst hos när det går kasst i livet, när det känns som om allting bara är fucking jävla skit. När ingenting går som planerat ska man kunna säga att "aja, allting händer ju av en anledningen, så ge mig ett par timmar/dagar/år så kommer jag vara glad att detta hände." Av egen erfarenhet så vet jag att det mesta här i livet leder till något bra, så länge man inte ger upp, och uttrycket "inget ont som inte har något gott med sig", tja, det ska bli min slogan den dagen då jag väljer att sprida min eminenta ödesreligion över världen.
Kommentarer
Trackback
