Dag 4. Ett ögonblick

Ju mer jag rotar i minnet efter ögonblick värda namnet, desto mer inser jag att mitt liv faktiskt är fullt av dem. Små och stora saker som jag har haft turen att få uppleva, och som jag never ever skulle byta bort. Jag skattar mig lycklig, men förbannar samtidigt det faktum att detta gör det svårt att välja ut ett specifikt att berätta om, speciellt eftersom man måste göra dem rättvisa. Dessutom kan jag inte låta bli att fundera kring definitionen av ett ögonblick - måste det liksom vara något som inte ägt rum längre än a blink of an eye? Jag vet att det är en tolkningsfråga och att jag egentligen bara borde skriva något, men jag har fruktansvärt svårt att välja. Det här stycket har tagit mig en halvtimma att knåpa ihop, främst på grund av att jag funderar (samt kollar youtube-klipp från coldplays konsert på stockholm stadion förra sommarn), men okej, nu kör vi.


Detta inträffar i början av oktober denna höst. Jag sover (det här är inget jag minns, eftersom jag obviously sov, så det här är bara ett obekräftat men högst troligt antagande). Plötsligt vaknar jag till av att någons läppar vidrör mina. Fortfarande kvar i gränslandet mellan sömn och vakenhet försöker jag desperat komma på vems läppar dessa är, och får för mig att det måste vara Harrisons. Jag undrar varför han pussar på mig, varför jag sover när jag borde ta hand om honon, och öppnar ögonen för att se vart jag egentligen befinner mig. Det är dock inte Harrison jag får syn på, utan något mycket, mycket bättre. Något jag älskar mer ändå. Plötsligt faller allt på plats och jag minns vart jag är, att jag inte längre befinner mig i London. Att jag denna morgonen inte vaknar ensam. När insikten slår mig blir jag sådär berusat lycklig och det tar mig visserligen ett ögonblick att inse, men när jag förstår att jag ligger bredvid viktor i hans lägenhet i Linköping, då är det som om allt annat är ovidkommande. Då är livet alldeles perfekt, i sin banala och halvsovande enkelhet, och jag hade nog aldrig tidigare varit så kär i den killen som jag var då.


Kommentarer
Postat av: Viktor

Jag kommer aldrig glömma det leendet du gav mig när du vaknade den morgonen. Det är ett av de få ögonblick som jag alltid kommer minnas.

2010-12-05 @ 23:03:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0