plus forty four

Jag orkar inte vara mainstream. Jag orkar inte skriva "tänker inte lista upp alla här, ni vet vilka ni är" osv osv, för det har redan skrivits på alla sådana här listor som jag har sett. Dessutom har jag ju en bästa vän, så varför skulle jag? Mathilda heter hon, och bor (eller gjorde iaf, tills hon flyttade till Luleå för att plugga!) på Vänersnäs. Mathilda är en dag yngre än mig, tvättäkta 92:a och är hälften naturare, hälften samhällare eftersom hon gick öppen ingång på birger sjöberg. Mathilda är jävligt smart, i alla fall när det kommer till gåtor. Hon är mycket kortare än mig, får en väldans massa fräknar på sommaren och gillar Kim Källström (fast allra mest gillar hon Fredrik). Jag och Mathilda lärde känna varandra på BB, vilket är true, även om det kanske började med att våra mammor blev bundisar. Med andra ord har jag känt henne hela livet, och våra familjer firar både midsommar och påsk ihop. Om jag var tvungen att bli bortadopterad skulle jag helst vilja komma till Mathildas familj, för det är min favoritfamilj efter min egen, och jag trivs sällan så bra som jag gör i deras gula hus. Jag och Mathilda syns inte så ofta, kanske någon gång varannan månad, och det trots att vi har bott bara några mil ifrån varandra. Vi har dock bott i helt olika städer, levt helt olika liv och har faktiskt inte sådär jättemycket gemensamt. Ibland undrar jag hur det kan komma sig att jag och Mathilda är kompisar, och det har jag faktiskt inget bra svar på. Allt jag vet är att jag är galet tacksam över det, för vad som än händer så kommer det alltid vara något visst med oss. Våran relation är helt kravlös, vi tar den lite som den kommer, och kanske är det det som gör att det funkar så bra. Vi vet att vi finns där för varandra, och det räcker.