plus forty four

idag är en sån där dag då hemlängtan blir så fruktansvärt påtaglig. det är tredje dagen på rad som det är vårväder här i london nu och jag ser, jag riktigt känner sverige överallt. när jag går utmed high street så minns jag den exakta känslan av att gå utmed drottninggatan en solig dag i april och det är som att jag plötsligt befinner mig där istället, inte här i england, utan i trollhättan. jag är på väg till bussen, på väg hem. all of a sudden går jag på grusvägen från busshållplatsen och när jag kommer innanför dörren slänger jag väskan och jackan på golvet, hämtar solglasögonen. tar cykeln och cyklar till gravlången. nynnar bra musik. trivs. känner mig för första gången på flera månader riktigt riktigt riktigt fri.

och allt det där, det vill jag ha nu. jag vill ha våren som jag känner den. jag vet att ni har snö där hemma, för det är svårt att missa alla statusuppdateringar på facebook, och att ni inte alls har någon vår men ändå, det spelar ingen roll, i mitt huvud förskönar jag allting till att bli precis så som jag vill ha det. och just nu vill jag inte gå utmed penge high street, slutkörd och trött, med en unge som inte riktigt vill göra som jag säger. jag vill inte få lite pikar här och där, vill inte jobba tio timmar per dag. jag vill vara hemma. jag vill vara arbetslös. jag vill hoppa studsmatta och mobba fettokatten.

och såhär blir det ALLTID så fort jag har varit hemma på sverige btw.