two bottles of wine
idag var det sjutton dagar sen jag lämnade kvar mamma, pappa, klara och alva i entrén till Göteborgs City Airport, och begav mig ut på nya äventyr. såhär i efterhand förstår jag inte hur jag klarade av det, och jag började faktiskt gråta lite nu när tänker tillbaka på det, trots att hemlängtan lyser med sin frånvaro denna kväll. jag grät ju inte ens när jag åkte, även om det var väldigt nära precis innan jag skulle gå igenom säkerhetskontrollen, så vart kommer alla dessa tårar ifrån? varför gråter jag nu?
sjutton dagar är inte en fruktansvärt lång tid, i alla fall inte ur vissa perspektiv. allt är i och för sig relativt, men lite grovt räknat så har jag drygt 240 stycken kvar innan jag beger mig hem för gott. det känns bra, även om jag då och då freakar ut, och jag ångrar inte längre mitt beslut. över lag är jag till och med nöjd med att ha en liten toddler, trots att han inte pratar så mycket, för när han kikar ner i min urringning och säger "booo" så smälter jag lite inuti. eller när han spänner hela kroppen och gör russinface, eller när han dansar, eller när han vill sitta i mitt knä och bläddra genom angels&demons i tio minuter tills mina lår somnar och jag måste lyfta bort honom, tja, då är jag glad ändå. no hard feelings här inte (bara ibland, jag HATAR när han provocerar mig).
hemlängtan har kommit och gått i vågor, och jag förnekar inte att det har varit jobbigt. det har till och med varit skitjobbigt. jag har varit jätteledsen och velat hugga av min högra hand bara för att få åka hem, och jag har känt mig fruktansvärt, förintande ensam i en stad på 13 miljoner. det finns säkert någon passande bokstavskombination för människor som mig, men jag blir fruktansvärt stressad när jag inte förstår mig på infrastrukturen, och när ljuset väl gick upp för mig och jag insåg hur bussar och gator och allt det där hänger ihop, då var det som om en stor tyngd lyftes från mina axlar. nu kan jag ta mig (nästan) vart jag vill, för jag vet hur man kirrar ett travelcard, och jag vet att man ska stå till vänster i rulltrappan om man tänker stå still och inte vill bli överkörd.
så idag, när jag kröp upp i soffan framför tv:n med en tallrik köttfärssås i knäet, så frågade jag mig själv om livet här i London hade kommit att bli som jag förväntade mig.
jag visste inte vad jag skulle svara.
jag sa att jag var lycklig, iaf
och att det nog var ett ganska bra tecken trots allt.
(jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det här inlägget)
sjutton dagar är inte en fruktansvärt lång tid, i alla fall inte ur vissa perspektiv. allt är i och för sig relativt, men lite grovt räknat så har jag drygt 240 stycken kvar innan jag beger mig hem för gott. det känns bra, även om jag då och då freakar ut, och jag ångrar inte längre mitt beslut. över lag är jag till och med nöjd med att ha en liten toddler, trots att han inte pratar så mycket, för när han kikar ner i min urringning och säger "booo" så smälter jag lite inuti. eller när han spänner hela kroppen och gör russinface, eller när han dansar, eller när han vill sitta i mitt knä och bläddra genom angels&demons i tio minuter tills mina lår somnar och jag måste lyfta bort honom, tja, då är jag glad ändå. no hard feelings här inte (bara ibland, jag HATAR när han provocerar mig).
hemlängtan har kommit och gått i vågor, och jag förnekar inte att det har varit jobbigt. det har till och med varit skitjobbigt. jag har varit jätteledsen och velat hugga av min högra hand bara för att få åka hem, och jag har känt mig fruktansvärt, förintande ensam i en stad på 13 miljoner. det finns säkert någon passande bokstavskombination för människor som mig, men jag blir fruktansvärt stressad när jag inte förstår mig på infrastrukturen, och när ljuset väl gick upp för mig och jag insåg hur bussar och gator och allt det där hänger ihop, då var det som om en stor tyngd lyftes från mina axlar. nu kan jag ta mig (nästan) vart jag vill, för jag vet hur man kirrar ett travelcard, och jag vet att man ska stå till vänster i rulltrappan om man tänker stå still och inte vill bli överkörd.
så idag, när jag kröp upp i soffan framför tv:n med en tallrik köttfärssås i knäet, så frågade jag mig själv om livet här i London hade kommit att bli som jag förväntade mig.
jag visste inte vad jag skulle svara.
jag sa att jag var lycklig, iaf
och att det nog var ett ganska bra tecken trots allt.
(jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det här inlägget)
BIG cry
nu är det officiellt.
nu har jag flyttat till England, for real.
idag krävde spotify att jag skulle byta land från Sverige till United Kingdom på min profil, och därmed gå miste om typ Lars Winnerbäck.
jag känner mig kränkt, och trösthetslyssnar på The Scripts nya album för att dämpa ångesten.
nu har jag flyttat till England, for real.
idag krävde spotify att jag skulle byta land från Sverige till United Kingdom på min profil, och därmed gå miste om typ Lars Winnerbäck.
jag känner mig kränkt, och trösthetslyssnar på The Scripts nya album för att dämpa ångesten.
thursday is my new friday
jag tror fanimej att jag lyckades få Harrison att somna.
nu har jag hela huset för mig själv fram tills klockan tio, då claire&m-a återvänder ifrån sin fosterföräldersträning. vad sägs om en dusch, något gott att äta, lite tv och kanske skype? den här arbetsveckan är, sålänge Harrison inte vaknar och blir överjävlig, officiellt över och nu har jag tre lediga dagar PÅ RIKTIGT, nu ska ingen få komma och säga åt mig att stanna hemma. ska försöka reda ut planerna för helgen lite senare ikväll, men innan dess ska jag njuta av frihet och planera vad jag ska lägga lönen på för mysigt... hmm, vad sägs om jeally beans? i MÄNGDER?
nu har jag hela huset för mig själv fram tills klockan tio, då claire&m-a återvänder ifrån sin fosterföräldersträning. vad sägs om en dusch, något gott att äta, lite tv och kanske skype? den här arbetsveckan är, sålänge Harrison inte vaknar och blir överjävlig, officiellt över och nu har jag tre lediga dagar PÅ RIKTIGT, nu ska ingen få komma och säga åt mig att stanna hemma. ska försöka reda ut planerna för helgen lite senare ikväll, men innan dess ska jag njuta av frihet och planera vad jag ska lägga lönen på för mysigt... hmm, vad sägs om jeally beans? i MÄNGDER?
oven says 14:52
andreas wijk verkar förfölja mig, vilken websida jag än går in på.
låt mig klargöra
andreas wijk är INTE snygg.
rahlenfeldt är INTE heller snygg.
bill skarsgård är så snygg han heller, men har är däremot ful på ett betydligt bättre sätt, om det nu makes sense. han är ful på ett normalt sätt, som inte är avtändade.
HEJS
hey ho hell
åt inte rent socker, åt en banan.
åt lampa, lös i magen.
ibland undrar jag om inte twitter skulle passa mig bättre.
är så jävla shoppingsugen att jag kreverar.
åt lampa, lös i magen.
ibland undrar jag om inte twitter skulle passa mig bättre.
är så jävla shoppingsugen att jag kreverar.
update
läser Frans(bra skit!) och black ascot(gaaahaha OVERKILL vad bra den är, trots att jag har läst den typ fyra gånger förut).
min fot gör cp-ont också, för jag slog in den i ett dörrhandtag förut när jag skulle kliva över Harrison. höll god min (gråter av princip inte framför småbarn) men nu haltar jag fram som en annan krösa-maja och säger oj oj oj vad ont i foten det göör (fast på engelska). har huckle över huvudet och tröstäter dessutom lingonsylt rakt ur burken, drömmandes om dans kring strippstången som finns i köket, i brist på autentisk, svensksigillad midsommardito.
har jag hemlängtan? naaaah
landar ju på svensk mark om ganska exakt en vecka!
p.s. finns inget strippstång här, skämta bara jU d.s.
p.s.2 måste ha mer socker d.s.2
min fot gör cp-ont också, för jag slog in den i ett dörrhandtag förut när jag skulle kliva över Harrison. höll god min (gråter av princip inte framför småbarn) men nu haltar jag fram som en annan krösa-maja och säger oj oj oj vad ont i foten det göör (fast på engelska). har huckle över huvudet och tröstäter dessutom lingonsylt rakt ur burken, drömmandes om dans kring strippstången som finns i köket, i brist på autentisk, svensksigillad midsommardito.
har jag hemlängtan? naaaah
landar ju på svensk mark om ganska exakt en vecka!
p.s. finns inget strippstång här, skämta bara jU d.s.
p.s.2 måste ha mer socker d.s.2
nap time
lyssnar på klassisk musik och läser alla bloggar jag kan komma över.
bilder
kommer ikväll!
kan bjuda på en stor kaskad av randomgrejer!
wohhoho stay tuned!
kan bjuda på en stor kaskad av randomgrejer!
wohhoho stay tuned!
fortsättning följer, kanske.
min mamma är för söt. när jag kom hem såg jag att hon hade dragit en kommentarsspree här i bloggen, och det är något visst med vuxnas sätt att kommunicera på internet... de för sig liksom så himla vuxet.
onsdagkväll betyder i vilket fall som helst svenska kyrkan, och ikväll så var det frågesport som stod på schemat. det har regnat, och regnar fortfarande här i London, och jag tackade min lyckliga stjärna för att jag väl köpte det där paraplyet inne på Primark. att vara vilse är väl inte så himla party, men det är bra mycket värre när den engelska nederbörden gör skäl för sitt rykte. blöta men glada kom vi försenade fram till kyrkan, kickade inte så mycket ass som vi trodde att vi skulle göra, och sen drog vi blöta och glada till mcdonalds på victoria.
nu skulle det här bli ett långt och bra inlägg, men jag är trött, så jag går och lägger mig.
godnatt!
onsdagkväll betyder i vilket fall som helst svenska kyrkan, och ikväll så var det frågesport som stod på schemat. det har regnat, och regnar fortfarande här i London, och jag tackade min lyckliga stjärna för att jag väl köpte det där paraplyet inne på Primark. att vara vilse är väl inte så himla party, men det är bra mycket värre när den engelska nederbörden gör skäl för sitt rykte. blöta men glada kom vi försenade fram till kyrkan, kickade inte så mycket ass som vi trodde att vi skulle göra, och sen drog vi blöta och glada till mcdonalds på victoria.
nu skulle det här bli ett långt och bra inlägg, men jag är trött, så jag går och lägger mig.
godnatt!
jag säger ju att jag förr eller senare raserar förhållanden.
jag leder dig in i nya tankebanor som du kanske aldrig skulle ha hamnat i om det inte vore för mig, jag får dig stanna upp och tänka till, med opartiska ögon omvärdera situationen. innan jag vet ordet av har du kommit till insikt att du levt i okunskap, i ovetande om hur kasst allt egentligen var. när jag känner att situationen är hållbar igen så har du redan gått vidare och då är allting förstört och det är mitt fel.
a big dollop of life
den fruktansvärda känsla av instängdhet jag fick de första dagarna jag tog hand om Harrison, den har nu förbytts mot något annat. jag har inte ångest när jag tänker på hur många dagar som återstår innan helgen, och jag räknar inte slaviskt ner timmarna tills klockan slår sex. det känns bra, och istället för att gå omkring och må dåligt tio timmar om dagen läser jag angels&demons (vilken är sjuukt bra!), fjantar mig med mister H och bara njuter av att allting är rätt harmoniskt.
dricker te gör jag givetvis också, hehe.
dricker te gör jag givetvis också, hehe.
L U N C H
pommes frites, cup-a-soup och lite viktor.
crystal palace, smått okronologiskt.
I miss her!
min och mysbrudens avskedsfika på strandgatan.
livsfilosofi 1
ikväll tror jag nog att det blir det en promenad i Crystal Palace Park, och i så fall så tar jag med mig kameran. nog för att det är jättecharmigt att bo nära skogen och så hemma i Sverige, men jag gillar verkligen det här med parker och gigaaaaantiska, välklippta gräsmattor.
allt här i världen är nämligen möjligt,
det handlar bara om att ha en tillräckligt stor gräsmatta.
allt här i världen är nämligen möjligt,
det handlar bara om att ha en tillräckligt stor gräsmatta.
I have to run from the sanctuary.
jag går ner för trappan till bottenvåningen, för att tvätta.
det luktar cigarettrök, en annorlunda sorts cigarettrök som jag aldrig stött på förrän jag kom till england, och jag konstaterar att mark-anthony har varit ute i trädgården och tagit ett bloss. han sa att han skulle göra det förut, vid lunchen, "cause I've got my mind on all this stuff you know, cause my head's soo into the music you know... ooh, It's crazy. I need to get my mind sorted out and get myself a cigarett, babe, you see, I don't smoke, but since everything is so crazy, I really need a cigarett".
Heh.
jag fick hänga med på en tur i den cremefärgade Beetlen idag också. mark-anthony förkunnade att han kunde köra jättefort, men också att han var en lugn och säker bilförare när han hade passagerare. sen gasade han som fan och höll nästan på att köra över en fotgängare, och sa att man ska inte bry mig om folk tutar på en när man kör för lagligt, man ska köra sitt eget race. "fuck them", sa han, och tutade sedan som en idiot på bilen framför som inte kunde släppa förbi oss eftersom den då skulle blockera en hel vägbana. jag sa ingenting, skänkte en tyst, tacksam tanke åt den svenska trafiken och läste lite ur angels&demons istället. vi lyssnade på musik och jag trodde att mina trumhinnor skulle explodera.
skamligt men sant.
idag var dagen då jag officiellt skämde ut hela den svenska matkulturen.
jag serverade skärgårdssill tillsammans med rostat bröd och L to the ING to the ONSYLT. anledning; jag tänkte bjuda mina kära au pair-föräldrar på en svensk smakupplevelse. det är dock ganska svårt när man har varken färskpotatis, knäckebröd eller köttbullar och en förrätt skulle jag bestämt kirra, framtrollad av en burk sill och en burk lingonsylt! jag såg dock till svara ett rungande "Nooo!" när claire frågade om man skulle blanda sillen med lingonsylten, för någonstans går gränsen även för mig... även om den uppenbarligen ligger rätt långt åt det extrema.
så tack vare mig går det nu omkring folk här i världen och tror att denna komposition är en traditionell svensk förrätt! I will burn in hell, heh, tillsammans med idioten som kom på surströmming.
jag serverade skärgårdssill tillsammans med rostat bröd och L to the ING to the ONSYLT. anledning; jag tänkte bjuda mina kära au pair-föräldrar på en svensk smakupplevelse. det är dock ganska svårt när man har varken färskpotatis, knäckebröd eller köttbullar och en förrätt skulle jag bestämt kirra, framtrollad av en burk sill och en burk lingonsylt! jag såg dock till svara ett rungande "Nooo!" när claire frågade om man skulle blanda sillen med lingonsylten, för någonstans går gränsen även för mig... även om den uppenbarligen ligger rätt långt åt det extrema.
så tack vare mig går det nu omkring folk här i världen och tror att denna komposition är en traditionell svensk förrätt! I will burn in hell, heh, tillsammans med idioten som kom på surströmming.
fame and fortune
en helknäpp grej som kan hända sådär rakt upp och ner när man är ute och sightseeingar i London är att man vandrar rätt in i en filminspelning. mellan buckingham palace och huset där premiärministern bor löper en lång, bred väg som är sådär fin och kantad med träd. på den gick vi när vi plötsligt fick syn på en himla massa bilar och motorcyklar lite längre fram, och folkmassor som kantade vägen. några killar kommer och sjasar bort oss och alla andra som helt ovetande promenerar på trottoaren, och vi frågar vad som står på.
"filminspelning. johnny english 2", svarar han och ber oss vänligt men bestämt att flytta på oss. vi (eller iaf jag) blir helt starstrucked. framför konvojen av bilar sitter en man i rullstol med en löjlig hjälm på huvudet, och det är alltså ingen mindre än rowan atkinson. rullstolen är riggad till något slags fordon med kameror på och plötsligt sätts allt i rörelse, plötsligt spelas en scen i johnny english 2 in på en stor, bred gata någonstans i London. detta sker mitt framför våra ögon och när jag ser Mr Bean i egen hög person rulla förbi så konstaterar jag bestämt att jag bannemej ska se filmen när den kommer, jag ska sitta och säga att "titta, där var vi!! vi var där när den här scenen spelades in!!!"
"filminspelning. johnny english 2", svarar han och ber oss vänligt men bestämt att flytta på oss. vi (eller iaf jag) blir helt starstrucked. framför konvojen av bilar sitter en man i rullstol med en löjlig hjälm på huvudet, och det är alltså ingen mindre än rowan atkinson. rullstolen är riggad till något slags fordon med kameror på och plötsligt sätts allt i rörelse, plötsligt spelas en scen i johnny english 2 in på en stor, bred gata någonstans i London. detta sker mitt framför våra ögon och när jag ser Mr Bean i egen hög person rulla förbi så konstaterar jag bestämt att jag bannemej ska se filmen när den kommer, jag ska sitta och säga att "titta, där var vi!! vi var där när den här scenen spelades in!!!"
15 : 54
ibland klär vi ut oss till coolingar, harrison och jag.
ibland får jag låna de tuffa glasögon, ibland inte.
då får jag ha dom lite mindre coola svampbob fyrkant-brillorna istället.
det gör inte så mycket.
ibland får jag låna de tuffa glasögon, ibland inte.
då får jag ha dom lite mindre coola svampbob fyrkant-brillorna istället.
det gör inte så mycket.
sunday, oh sunday.
för varje dag som går så blir han liksom bara sötare och sötare. claire klippte hans hår igår, och jag älskar hans smått ojämna kalufs. nu har han precis ätit, och snart ska jag ta och put him to bed. då blir det att trolla fram något fantastiskt gott till lunch, till mig själv den här gången. nog för att fiskpinnar, ugnsrostad sötpotatis och majonäs smakar bra, men jag funderar på något med räkor och tortillabröden jag hittade nere i frysen, hmm... we'll see, we'll see!
såg btw att det här var mitt 44:e inlägg, hooray! firar det med en fin flagga, alltså union jack, och helt opartiskt så måste jag nog säga att det ändå är en av de finaste flaggorna i världen. om ni såg bilen jag lutade mig mot på bilden i ett av föregående inlägg, så har ni sett min framtida bil that's fo sho!
såg btw att det här var mitt 44:e inlägg, hooray! firar det med en fin flagga, alltså union jack, och helt opartiskt så måste jag nog säga att det ändå är en av de finaste flaggorna i världen. om ni såg bilen jag lutade mig mot på bilden i ett av föregående inlägg, så har ni sett min framtida bil that's fo sho!
hallå?
herregud, just nu är jag jätteorolig. vart håller viktor hus?
myskväll i beckenham
L O N D O N
marie siktar som en gud med kameran!
obligatoriskt.
för alla er som inte visste, så är det här faktiskt Big Ben.
känslan av att se den i verkligenheten var som ett enda stort "jaha".
känslan av att se den i verkligenheten var som ett enda stort "jaha".
kalasbrudar utanför Buckingham Palace
long lost pen pal
idag ska det turistas och London ska, för första gången, ses på riktigt.
i håret har jag mitt tvåpundsdiadem med rosett från Primark och hade du för två år sedan berättat för mig att jag en dag skulle gå omkring med ett sådant hade jag med stor sannorlikhet skrattat/slagit dig/gjort båda två. den 25:e september 2010 känns det dock helt okej, och jag antar att allting förändras (utom min förkärlek för svarta kläder).
catch you later, och har ni (o)tur så blir det då en himla massa bilder!
i håret har jag mitt tvåpundsdiadem med rosett från Primark och hade du för två år sedan berättat för mig att jag en dag skulle gå omkring med ett sådant hade jag med stor sannorlikhet skrattat/slagit dig/gjort båda två. den 25:e september 2010 känns det dock helt okej, och jag antar att allting förändras (utom min förkärlek för svarta kläder).
catch you later, och har ni (o)tur så blir det då en himla massa bilder!
jag antar att det är det här som allt det där tjafset om att "bli starkare" comes down to
idag gjorde jag mig själv stolt. jag tog tjuren vid hornen, gick ner till köket och sa precis som det var, att jag var sårad. jag lyssnade på det han hade att säga, ända tills tårarna började trilla över mina kinder, och då stod jag kvar, fast besluten att visa honom precis hur jag kände. på något sätt så måste det ha fått honom att inse hur jag verkligen mådde, och för en gång skull så fann jag någonting av värde i det han sa. han sa förlåt, han sa att vi skulle försöka börja om på nytt och när vi var klara, när det som behövde sägas var sagt, så bad han att få ge mig en kram. det överrumplade mig, eftersom han redan första dagen klargjorde att han i princip aldrig kramade människor, men det var utan tvekan ett fint ögonblick i mitt liv och jag måste medge att jag när lämnade huset gjorde det med en euforisk känsla av stolthet och styrka. mina ögonfransar var fuktiga, men mascaran på plats, och jag konstaterade stilla att allting visst händer av en anledning, hur svårt det än ibland kan vara att tro det.
så summa summarium; om du har någonting på hjärtat så säg det, direkt. jag som person har fruktansvärt svårt att dölja mina känslor, och det på gott och ont, men jag har insett att det för min del är lika bra att lägga alla korten på bordet. ibland kan det vara jäkligt jobbigt, och visst var jag nervös precis innan jag skulle prata med honom, men man tjänar på att göra det
man tjänar på att just fucking do it
precis som Nike-reklamen så klyschigt uppmanar oss att göra!
så summa summarium; om du har någonting på hjärtat så säg det, direkt. jag som person har fruktansvärt svårt att dölja mina känslor, och det på gott och ont, men jag har insett att det för min del är lika bra att lägga alla korten på bordet. ibland kan det vara jäkligt jobbigt, och visst var jag nervös precis innan jag skulle prata med honom, men man tjänar på att göra det
man tjänar på att just fucking do it
precis som Nike-reklamen så klyschigt uppmanar oss att göra!
mylove
bästa paret evah
Primark och KFC
blev en tur till Bromley med denna tjusiga bruden. premierade på KFC vilket gav lika delar mersmak och ångest, och på primark brände jag 37 stolta pund. nu håller jag på och tappar upp ett bad, i vilket jag ska läsa angels&demons och bara njuta. min hals är på dåligt humör och jag hoppas att den ska bli bättre snart, för då vankas det tre timmar i sträck på crosstrainern (minst!!!)
Dog Days
I told you to be better, I told you to be kind.
jag tappade en ögonfrans, placerade den på fingertoppen och blåste sedan iväg den. jag önskade att allt det här skedde av en anledning, att något gott skulle komma ur det här. jag såg mig själv i spegeln när jag gjorde det.
plötsligt så började jag till min stora förvåning att gråta. för alltså, vad finns det egentligen för anledning? jag blir behandlad som skit av pappan, och jag finner inga ursäkter för hans uppträdande. må hända att det i det långa loppet kommer att göra mig starkare, men just nu känner jag mig upptryckt mot en vägg, oförmögen att göra något som inte kommer att få konsekvenser. jag tänker dock inte låta honom sätta sig på mig, jag tänker tala om för honom att det är oacceptabelt. ikväll ska jag prata med claire, och sen så får vi ta det därifrån.
för jag må bara vara 18 år, men jag är inte den lilla korkade tjej han vill att jag ska vara. jag har en egen talan, faktiskt. om det skulle bli så att jag lämnar familjen ska han få höra precis vad jag tycker, vartenda ord. det förtjänar han. tills dess tänker jag gråta på mitt rum, försöka att hålla honom på avstånd rent mentalt och innan jag drar till bromley hälsa honom hur jäkla mycket han sårar mig, gång på gång.
plötsligt så började jag till min stora förvåning att gråta. för alltså, vad finns det egentligen för anledning? jag blir behandlad som skit av pappan, och jag finner inga ursäkter för hans uppträdande. må hända att det i det långa loppet kommer att göra mig starkare, men just nu känner jag mig upptryckt mot en vägg, oförmögen att göra något som inte kommer att få konsekvenser. jag tänker dock inte låta honom sätta sig på mig, jag tänker tala om för honom att det är oacceptabelt. ikväll ska jag prata med claire, och sen så får vi ta det därifrån.
för jag må bara vara 18 år, men jag är inte den lilla korkade tjej han vill att jag ska vara. jag har en egen talan, faktiskt. om det skulle bli så att jag lämnar familjen ska han få höra precis vad jag tycker, vartenda ord. det förtjänar han. tills dess tänker jag gråta på mitt rum, försöka att hålla honom på avstånd rent mentalt och innan jag drar till bromley hälsa honom hur jäkla mycket han sårar mig, gång på gång.
pinsamt.
jag blir så jävla less. mina planer för helgen vänds helt upp och ner, mitt goda humör försvann en minut efter att jag steg in i köket och till råga på allt får jag stå och höra hur kass jag är, hur tjejer är så jävla mycket sämre än killar. en stor del av mig vill gråta, men jag är för arg för att göra det, och alldeles för obalanserad för att göra allt det mysiga jag skulle göra idag (träna lite, bada, städa rummet). som tur är drar jag till bromley med marie ikväll och talar ut, bränner pengar och hatar mina jävla värdfamiljspappa lite. han är ett socialfall värd att studeras av freud och hela gänget, och jag fattar inte hur en människa kan vara så socialt handikappad (och misslyckad) som han är. hoppas han dör, för det skulle spara världen en egotrippad, jävligt dålig och desperat musiker.
vill ni se hur jävla dålig han är, kolla här.
http://www.youtube.com/watch?v=t4phjAiAR-c
vill ni se hur jävla dålig han är, kolla här.
http://www.youtube.com/watch?v=t4phjAiAR-c
äntligen!
jag känner mig, med viss befogenhet, rätt avskärmad från svensk politik just nu. inte för att jag hade någon koll på det innan jag åkte heller, men just nu är det som om SD-debatten rasar i ett stort inglasat rum jag varken kan eller vill ta mig in i. det är ett jävla kaos där inne, men inget ljud når mina öron, så jag står fascinerad vid sidan av och betraktar hur folk blir som galna, hur folk spyr så mycket galla som möjligt över Jimmie Åkesson och allt vad det heter och det gäller att vara bäst
det gäller att hata SD mest
jag blir less, så jävla less
idag var första gången jag läste något vettigt om politik sedan främlingsfientligheten officielt tågade in i Sverige och det var Erik Bredhe, favoritkrönikören, som lyckades höja sin röst över alla de andra och sätta ord på precis det jag känner.
läs HÄR.
please know that I'm yours to keep
WON'T STOP TIL IT'S OVER
när jag vaknade upp imorses trodde jag att det skulle bli en fruktansvärt jobbig dag. känslan ifrån kvällen innan satt kvar, ungefär som cigarettröken i dina kläder, och om mornarna är jag som känsligast, som mest mottaglig för hemlängtan och jävlerier. ungefär 18 timmar senare kan jag dock konstatera att det slog över och att denna torsdag har gett mig en hel del trevliga överraskningar jag klockan 07.30 engelsk tid aldrig hade vågat hoppas på skulle inträffa... so here we go, sunshine!
Bra Grej 1: Fick min första riktiga puss av Harrison.
har snott pussar av honom förut, men när han lutade sitt snoriga, dreggliga ansikte mot mig och pussade mig på munnen, helt av egen vilja, då var det som om allting inom mig smälte. det är nog ett av de finare minnena jag kommer ta med mig hem från england, när den tiden väl är kommen.
Bra Grej 2: Loggade in på skype och fick världens sötaste meddelande av världens sötaste syster, Alva.
"hej hej louise hoppas att du för varje sekund som går att du börjar känna dig bättre i london. jag förstår om du längtar HEH men det är bara att kämpa så kommer det att bli bättre tror jag. saknar DIG kram din bästa syster ALVA.
<3 FAST DU ÄR ALLTID VÄLKOMMEN HEM!!!!!!!!!!!!!"
då dog jag lite.
Bra Grej 3: Idag är det två veckor kvar tills jag får träffa Viktor
7:e eller 8:e oktober, beroende på om jag får ledigt, så drar jag till Linköping för att träffa mannen med stort M. plötsligt är två veckor ingenting, hooray!
Bra Grej 4: Vandrade omkring på Sainsbury's och bara njööt
so much to eat, so little time. jag älskar att gå i matvaruaffärer, speciellt utomlands där det finns så himla många annorlunda saker, och godsakerna som finns inne på sainsbury's är GALNA, tro mig.
Bra Grej 5 (och typ den bästa, heh): Den 4:e november kommer världens finaste familj till den brittiska huvudstaden.
efter att ha pratat med mamma på telefon bokade hon en lägenhet precis intill Hyde Park, där Lindberg-Olsson (mig inkluderad!) under en par dagars tid ska husera och röja runt! jag får bo lyxigt, jag får restaurangmat betalad och framför allt så får jag återse mina saknade syskon... herre vad bra det kommer bli! längtar redan!
Bra Grej 1: Fick min första riktiga puss av Harrison.
har snott pussar av honom förut, men när han lutade sitt snoriga, dreggliga ansikte mot mig och pussade mig på munnen, helt av egen vilja, då var det som om allting inom mig smälte. det är nog ett av de finare minnena jag kommer ta med mig hem från england, när den tiden väl är kommen.
Bra Grej 2: Loggade in på skype och fick världens sötaste meddelande av världens sötaste syster, Alva.
"hej hej louise hoppas att du för varje sekund som går att du börjar känna dig bättre i london. jag förstår om du längtar HEH men det är bara att kämpa så kommer det att bli bättre tror jag. saknar DIG kram din bästa syster ALVA.
<3 FAST DU ÄR ALLTID VÄLKOMMEN HEM!!!!!!!!!!!!!"
då dog jag lite.
Bra Grej 3: Idag är det två veckor kvar tills jag får träffa Viktor
7:e eller 8:e oktober, beroende på om jag får ledigt, så drar jag till Linköping för att träffa mannen med stort M. plötsligt är två veckor ingenting, hooray!
Bra Grej 4: Vandrade omkring på Sainsbury's och bara njööt
so much to eat, so little time. jag älskar att gå i matvaruaffärer, speciellt utomlands där det finns så himla många annorlunda saker, och godsakerna som finns inne på sainsbury's är GALNA, tro mig.
Bra Grej 5 (och typ den bästa, heh): Den 4:e november kommer världens finaste familj till den brittiska huvudstaden.
efter att ha pratat med mamma på telefon bokade hon en lägenhet precis intill Hyde Park, där Lindberg-Olsson (mig inkluderad!) under en par dagars tid ska husera och röja runt! jag får bo lyxigt, jag får restaurangmat betalad och framför allt så får jag återse mina saknade syskon... herre vad bra det kommer bli! längtar redan!
jag gillar skyltarna med gatornas namn, de är liksom så små och mysiga.
typ kakor och sånt
nu drar jag till sainsbury's och shoppar upp resten av lönen! imorgon får jag ju nya pengar hehehe!
holy_christ!
värsta grejen hände alldeles nyss!
jag skulle logga in på blogg.se, men råkade tankspridd som jag är skriva in den andra av mina hotmail-adresser, alltså den seriösa, hehe. lösenordet slog jag in av bara farten, det vill säga det gamla vanliga, och all of a sudden så möts jag av en väldigt tom startsida. på mitt vanliga konto har jag typ sex olika bloggar men här låg EN, en enda ensam liten blogg med ett namn jag inte alls kände igen. what the heck, tänkte jag, och riktigt kände hur jag inte fattade någonting. hade någon hackat mitt konto och raderat alla bloggar, eller hade jag nu ofrivilligt lyckats bryta mig in på någon annans? för... eh... det här är ju inte mitt, eller? eller va? är det det? är det min blogg? jahaaa, oj då. det var visst en gammal privatblogg från förra sommaren som jag helt hade glömt bort, ser man på. det är ju nästan som att hitta en femhundralapp man inte visste om att man hade, eller ett meddelande från en själv som man hade glömt bort att man hade skrivit.
fasen vad kul!
jag skulle logga in på blogg.se, men råkade tankspridd som jag är skriva in den andra av mina hotmail-adresser, alltså den seriösa, hehe. lösenordet slog jag in av bara farten, det vill säga det gamla vanliga, och all of a sudden så möts jag av en väldigt tom startsida. på mitt vanliga konto har jag typ sex olika bloggar men här låg EN, en enda ensam liten blogg med ett namn jag inte alls kände igen. what the heck, tänkte jag, och riktigt kände hur jag inte fattade någonting. hade någon hackat mitt konto och raderat alla bloggar, eller hade jag nu ofrivilligt lyckats bryta mig in på någon annans? för... eh... det här är ju inte mitt, eller? eller va? är det det? är det min blogg? jahaaa, oj då. det var visst en gammal privatblogg från förra sommaren som jag helt hade glömt bort, ser man på. det är ju nästan som att hitta en femhundralapp man inte visste om att man hade, eller ett meddelande från en själv som man hade glömt bort att man hade skrivit.
fasen vad kul!
jag går på knäna nu, ungefär.
somnar ett, halv två varenda kväll.
går upp vid halv åtta, jobbar fram tills klockan sex.
känner att jag måste göra allting rätt med harrison
känner att jag måste vara sånt som jag egentligen inte vill vara.
känner en fruktansvärd hemlängtan, time to time.
jag antar att mitt halvtaskiga humör har en tvåstavig, nio bokstäver lång förklaring, nämligen sömnbrist.
går upp vid halv åtta, jobbar fram tills klockan sex.
känner att jag måste göra allting rätt med harrison
känner att jag måste vara sånt som jag egentligen inte vill vara.
känner en fruktansvärd hemlängtan, time to time.
jag antar att mitt halvtaskiga humör har en tvåstavig, nio bokstäver lång förklaring, nämligen sömnbrist.
L U N C H
prawns, bell pepper, courgette and onions, all mixed with red thai curry paste and noodles. and then, to finish it off, a dash of soya and a big spoon of greek yoghurt.
I is Jamie Freaking Oliver.
I is Jamie Freaking Oliver.
omväxling förnöjer, I suppose.
om det är tråkigt på dagarna, så är kvällarna ett jäkla party.
denna tisdag blev det vin och trevligt sällskap på ett himla fancy place intill London Bridge, och jag är fortfarande lite full och väldigt glad. stort plus även till beckenham library, där jag och marie spenderade morgonen tillsammans med våra ungar!
Mette och alla vinglasen!
denna tisdag blev det vin och trevligt sällskap på ett himla fancy place intill London Bridge, och jag är fortfarande lite full och väldigt glad. stort plus även till beckenham library, där jag och marie spenderade morgonen tillsammans med våra ungar!
Mette och alla vinglasen!
you came for fame, but all you left was cocaine
idag blev det ytterligare ett träningspass med joggingtur och crosstrainer. crosstrainern är nämligen så jäkla värd, för efter bara fem minuter så badar man i svett, och att jogga omkring i crystal palace park är rätt mysigt med de gigantiska gräsmattorna och alla dammarna. det är folk överallt och jag hade vanligtvis brytt mig om hur jag ser ut, det vill säga jäkligt sleten, men jag känner inte en kotte häromkring så det bekommer mig liksom inte. efter en snabb dusch blev det wok ihop med claire framför eastenders, och till efterrätt länsade vi mina påsar med kakor... now I need some reeeefill, honey!
funderar också på att skaffa ett medlemskort uppe på sportcentrat i parken, men jag börjar sakta men säkert inse hur jäkla lite 110 pund egentligen är.
fortsättning följer
nu ska jag göra en budget!
grrr.
hittade denna skönhet på minneskortet, och konstarerar lite småsorgset att jag saknar mina tissebäääbisar.
8 månader och 13 dagar
om man är hemlös, så saknar man nog att ha ett eget hem jättejättemycket. om man inte har fått äta på länge så längtar man nog efter mat, skulle jag tro, och när man har haft strömavbrott i flera dagar så gör man typ allt för att få elen tillbaka. på ungefär samma sätt är viktor allt jag kan tänka på, och jag har cravings efter den killen utan dess like (för jag älskar honom mer än någonsin)
H&M
jag letar fortfarande efter den ultimata trenchcoaten, men tills det blir outhärdligt kallt så kommer denna duga alldeles perfekt. kort, trekvartsarm och ett par ruskigt fina knappar.
jag var nog galet goth i mitt förra liv
allt är svart.... heh
Gud vad skrevt det är att skriva på engelska.
Today, Harrison and I went to the church in Penge on a toddlers and parents meeting. It was basically me and a bunch of mothers and fathers, along with plenty of kids running around in the church playing, screaming and fighting over toys. I drank a cup of tea, of course, and found the singing time just as exciting as most of the kids. You know the tunes, but not the lyrics since they are in english, obviously, and after singing The wheels on the bus and a few other songs, me and my little prince went back home to Anerley Park. Now he's sleeping, and will hopefully do so for another hour and a half... And I won't spend more time on Facebook, cause I'm going to read, ok?
men först ska jag ta ett bad
viktor deklarerade idag att han hade chattat med min syster alva, och på min begäran fick han läsa upp konversationen inför mig. jag började typ gråta när han berättade, för jag tror alva saknar mig precis lika mycket som jag saknar henne, men oroa dig inte vännen, för jag kommer nog hem till jul. när jag tänker på att fira tillsammans med familjen och viktor får jag för första gången på väldigt länge julstämning i huvudet och tänk, va, tänk vad festligt att få julklappsshoppa på oxford street! I want to have christmas naaaaow!
B R O M L E Y
primark kom
primark såg
och primark överföll mitt arma hjärta. första tio minutera kunde jag inte göra annat än att gå omkring och stirra, men så tog jag mig samman och lämnade affären med ett par skor, en kavaj, två snygga BH:ar och några nagelfilar. alltihop för 23 ynka pund och min ekonomi kommer aldrig att bli densamma, nu när jag har förlorat mitt hjärta åt detta gudabenådade ställe. H&M framstår som dyrt(!!) i jämförelse, och den assnygga jackan jag köpte för 25 pund kändes som ett jäkla rån... fast ett värt sådant, hehe.
primark såg
och primark överföll mitt arma hjärta. första tio minutera kunde jag inte göra annat än att gå omkring och stirra, men så tog jag mig samman och lämnade affären med ett par skor, en kavaj, två snygga BH:ar och några nagelfilar. alltihop för 23 ynka pund och min ekonomi kommer aldrig att bli densamma, nu när jag har förlorat mitt hjärta åt detta gudabenådade ställe. H&M framstår som dyrt(!!) i jämförelse, och den assnygga jackan jag köpte för 25 pund kändes som ett jäkla rån... fast ett värt sådant, hehe.
break fast
müslin som finns här är D to the I to the VINE. tillsammans med mjölk och sainsbury's torkade aprikoser (som slår frusen mango med hästlängder) så utgör den min frukost såväl idag som imorgon som alla andra dagar to come. 
lead me not into temptation
det här är en hyllning till de godaste kakorna i världen. har man någon gång ätit de som finns att köpa på subways så förstår man ungefär vilken smakupplevelse det handlar om, alltså det där krispiga på kanterna och det mjuka, sega i mitten. grejen med sainsbury's variant är att man för en pund, dvs typ 12 kronor, får hela fem stycken och har man tur så får man mer därtill; när jag köpte dessa var det "köp två betala för en".
heaven, peeps, heaven!
heaven, peeps, heaven!
easy train
tog en joggingtur upp till crystal palace idag, och när jag säger upp så menar jag verkligen upp. fick stanna på halva vägen för att inte få höjdsjuka, typ, och trots att jag aldrig har varit i San Francisco så sätter jag mina pengar på backen mellan Anerley och Crystal Palace är någonstans i närheten... holy christ! väl hemma körde jag 15 minuter på crosstrainern, svettades ihjäl lite och belönade mig själv med stretching och ett bad. läste några sidor i angels&demons, lyssnade på relaxmusik och försökte koppla av. pricken över det beröma i:et blev sainsbury's-kakor och te tillsammans med claire framför x-factor och herregud, de kakorna kommer bli min död... imorgon ska jag ägna ett helt inlägg åt att lovprisa dessa gudabenådade bakverk!
so where does that leaves you?
jaha... den här bloggen blev ju inte riktigt som jag hade väntat mig att den skulle bli. jag trodde det skulle bli en jäkla massa bilder och en jäkla massa roliga texter om alla roliga saker som jag har hittat på, men allt jag känner är en fruktansvärt tomhet och en längtan efter något obestämbart. lusten att blogga blir därefter och den här känslan (vad det nu än kan var) förtar det roliga ur livet, jag kan liksom inte glädjas åt allt som sker!
problemet är att min vardag numera helt står på ändan. vardagen som jag en gång kände den är borta med vinden och istället står jag med ett antal bitar som måste byggas ihop till ett fungerade urverk. jag vet inte vart jag ska börja bygga, jag har inte ens packat upp mina resväskor som fortfarande ligger kvar på golvet. det här är jävligt, jävligt jobbigt och jag hoppas att allting snart förändras (på ett eller annat sätt). samtidigt vill jag inte klaga, för samtidigt så vill jag vara glad, men det är svårt att vara positiv när man undrar om man verkligen gjorde rätt. skulle jag verkligen ha valt en familj med ett barn som bara är 1½, för jag saknar ju att leka med ungar i typ alvas ålder? och skulle jag verkligen ha åkt till london, stan är så jävla stor och det skrämmer mig att en enkel busstur plötsligt blir ett äventyr som kräver att jag uppbringar både styrka och mod för att orka med? att säga sig på en buss när det är kolsvart ute, även om klockan bara är nio, och inte ha någon aning om vart du är på väg, vart du landar och hur du ska ta dig hem, det är läskigt.
problemet är att min vardag numera helt står på ändan. vardagen som jag en gång kände den är borta med vinden och istället står jag med ett antal bitar som måste byggas ihop till ett fungerade urverk. jag vet inte vart jag ska börja bygga, jag har inte ens packat upp mina resväskor som fortfarande ligger kvar på golvet. det här är jävligt, jävligt jobbigt och jag hoppas att allting snart förändras (på ett eller annat sätt). samtidigt vill jag inte klaga, för samtidigt så vill jag vara glad, men det är svårt att vara positiv när man undrar om man verkligen gjorde rätt. skulle jag verkligen ha valt en familj med ett barn som bara är 1½, för jag saknar ju att leka med ungar i typ alvas ålder? och skulle jag verkligen ha åkt till london, stan är så jävla stor och det skrämmer mig att en enkel busstur plötsligt blir ett äventyr som kräver att jag uppbringar både styrka och mod för att orka med? att säga sig på en buss när det är kolsvart ute, även om klockan bara är nio, och inte ha någon aning om vart du är på väg, vart du landar och hur du ska ta dig hem, det är läskigt.
cheers
hej bloggen. jag är så jäkla deppig just nu.
vet inte om jag håller på att komma in i en sån där jobbig period, men något är det i alla fall. as luck might have it så ska jag till beckenham om ett par timmar och ha det fint.
vet inte om jag håller på att komma in i en sån där jobbig period, men något är det i alla fall. as luck might have it så ska jag till beckenham om ett par timmar och ha det fint.
wall of text / jag tror bestämt att jag gillar det här livet
alltså, jag är så jävla arg nu. betalade 23 jäkla pund för ett oystercard tidigare idag, och när jag skulle åka på det så fanns det inga pengar!!! som det verkar nu så har jag lagt typ 300 spänn på ingenting och imorgon ska jag gå tillbaka och skälla ut dom jävlarna efter noter. de var indier och jag fattade typ inte deras engelska, men att lura mig på pengar bara sådär... jag skämtar inte, jag stämmer dom! (för det kan man väl göra här... eller?). så i alla fall, på grund av detta, plus min okunskap om biljettsystemet, så har jag idag fått lägga ut typ 10 pund i onödan. lyckligtvis hade jag med mig marie (ashaj på london, förutom när det kommer till att hålla reda på vilket av travelcarden som är vilket, heh...) och bara liite villrådiga gav vi oss ut i stan.
saken var nämligen den att svenska kyrkan här i london skulle ha möte för ungdomar som bor och jobbar här. vi visste inte vart skiten låg, så efter att ha frågat oss fram (och alla missöden på tunnelbanan) anlände vi smått försenade till byggnaden med svenska flaggor utanpå. in, sätta sig vid ett bord med ett par andra tjejer från gävle och sen typ fika scones, ost (osthyvel!!!) och lemoncurd. jag dissade, efter mina tidigare tre koppar hemma, teet och gick för saften istället. det var en rätt stor skara folk, med både tjejer och killar, i min ålder (jag var yngst, ofc) upp till 87:or och till och med en tjej från grästorp! det var aaasmysig stämning, alla snackade med alla och efter lite lekar förflyttade en stora skara sig vidare till puben mitt emot. jag beställde en kopparbergs för typ 4 pund och fick smaka på magners, vilket i princip är en blandning mellan öl och cider. tre plus av fem möjliga.
så där satt vi, sex tjejer på baksidan av en uurtypisk engelsk pub, och bara tjötade. det är så jäkla lätt eftersom alla är i samma situation och man bara följer strömmen, pratar om allt och ingenting och planerar upp typ musikalbesök för helgen. nästa vecka är det pubrunda, så jag får fråga familjen om det är ok att jag kommer hem sent, och om livet är så här kalasigt i london; tja, då kommer jag att trivas.
sen åkte jag och marie tåget hem, pratade om pojkvänner etc och efter promenaden mellan penge east och huset så ligger jag nu här i min säng. jag älskar det här, det gick bra med harrison idag och nu vill jag bara ha min lön + mina 20 pund tillbaka (jag ska faaaaan ha dem, jävla skithelvete!!!!)
saken var nämligen den att svenska kyrkan här i london skulle ha möte för ungdomar som bor och jobbar här. vi visste inte vart skiten låg, så efter att ha frågat oss fram (och alla missöden på tunnelbanan) anlände vi smått försenade till byggnaden med svenska flaggor utanpå. in, sätta sig vid ett bord med ett par andra tjejer från gävle och sen typ fika scones, ost (osthyvel!!!) och lemoncurd. jag dissade, efter mina tidigare tre koppar hemma, teet och gick för saften istället. det var en rätt stor skara folk, med både tjejer och killar, i min ålder (jag var yngst, ofc) upp till 87:or och till och med en tjej från grästorp! det var aaasmysig stämning, alla snackade med alla och efter lite lekar förflyttade en stora skara sig vidare till puben mitt emot. jag beställde en kopparbergs för typ 4 pund och fick smaka på magners, vilket i princip är en blandning mellan öl och cider. tre plus av fem möjliga.
så där satt vi, sex tjejer på baksidan av en uurtypisk engelsk pub, och bara tjötade. det är så jäkla lätt eftersom alla är i samma situation och man bara följer strömmen, pratar om allt och ingenting och planerar upp typ musikalbesök för helgen. nästa vecka är det pubrunda, så jag får fråga familjen om det är ok att jag kommer hem sent, och om livet är så här kalasigt i london; tja, då kommer jag att trivas.
sen åkte jag och marie tåget hem, pratade om pojkvänner etc och efter promenaden mellan penge east och huset så ligger jag nu här i min säng. jag älskar det här, det gick bra med harrison idag och nu vill jag bara ha min lön + mina 20 pund tillbaka (jag ska faaaaan ha dem, jävla skithelvete!!!!)
H.
mid day break
hello world! på något sätt vill jag skriva den här bloggen på engelska, eftersom jag mer och mer börjar ställa om mig till det språket. men tills dess att jag lär mig alla ord, såsom courgette (=zucchini) så får jag nog vänta. harrison ligger och sover och tills nästa inlägg får ni nöja er med en bild på den här lille diskhandduksälskande ungen.
köpte ett oyster card idag btw, 20£ att ta mig runt för!
mr Langdon and his creW
nu ger jag upp. har spenderat en omänskligt lång tid med att försöka komma på hur man tar sig ifrån penge east, heela vägen till victoria rail station (som jag tror att det heter.... eh...) utan att lyckas. plötsligt finns inte ens stationerna med i listan och min plan är ungefär den här;
ta med harrison på promenad och köpa oyster card, fråga hur i hela helvete jag ska lösa den här resan.
om jag får ett vettigt svar - fine!
om inte - då drar jag till penge east och sätter mig på första bästa tåg.
nu ska jag bara borsta tänderna, sen väntar Dan Brown med sin Angels&Demons (along with a piece of paper that is, to write down all the useful and/or complicated words)
ta med harrison på promenad och köpa oyster card, fråga hur i hela helvete jag ska lösa den här resan.
om jag får ett vettigt svar - fine!
om inte - då drar jag till penge east och sätter mig på första bästa tåg.
nu ska jag bara borsta tänderna, sen väntar Dan Brown med sin Angels&Demons (along with a piece of paper that is, to write down all the useful and/or complicated words)
det är liksom lite obalans
okej, allt känns helt galet. min engelska flippar loss och jag säger mer fel än en femåring, pappan är craaaazy stuff (jag vet inte ens hur jag ska beskriva honom, haha!) och time to time känner jag mig sådär konstigt ensam. problemet är dock att jag känner mig instängd, eftersom jag inte har någon aning om hur jag tar mig härifrån. alltså, inte att jag har planerat att rymma, utan att jag inte känner att jag har någon fritid. igår var jag upptagen typ hela tiden, och idag har jag observerat pappan och harrison och liksom inte fått jobba själv. imorgon är det dock ändrig på det, eftersom jag ska ha ansvaret plus att jag på kvällen ska dra in på aupair-träff i svenska kyrkan ihop med en annan svensk aupair som bor alldeles i närheten, marie. vi får väl se hur det funkar, om jag kommer på rätt tåg... annars lär jag väl hamna uppe i Cardiff, hehe. ska bli himla kul i alla fall, för jag vill verkligen lära känna den här stan. just nu känner jag mig som en total fånge eftersom jag inte har rört mig mer än två kvarter härifrån (och jag vet att det bara har gått två dagar, jag vet... I'm just having an hard time being realistic)
nä, nu ska jag dra och bada!
tror jag ska lyssna på lite bra musik meanwhile
bläbläblä english
nä, nu ska jag dra och bada!
tror jag ska lyssna på lite bra musik meanwhile
bläbläblä english
A N E R L E Y
första dagen är avklarad, men den får jag nog berätta mer om imorgon.
nu ska jag snart, efter ett snabbt bad i badkaret i mitt alldeles egna superfräscha badrum härintill, ta och krascha i denna gaalet snygga säng som numera är min.
nu ska jag snart, efter ett snabbt bad i badkaret i mitt alldeles egna superfräscha badrum härintill, ta och krascha i denna gaalet snygga säng som numera är min.
